Covid-19, äldre och ensamhet

Folkhälsomyndigheten beslutade i oktober att ta bort rekommendationen om att personer som är 70+ bör undvika kontakter med andra. Orsaken är bland annat att vissa drabbats av sämre psykisk hälsa. Lena Dahlberg är docent i socialt arbete och forskar om äldre personers levnadsvillkor.

Intervjun genomfördes i oktober 2020.

Vad tänker du när du hör det här beskedet?  

Jag välkomnar beskedet, även om det är förvånande att det kommer nu när smittspridningen ökar. I ett akut läge när pandemin bröt ut var det rimligt att införa särskilda restriktioner till äldre personer, eftersom hög ålder har samband med en ökad risk för ett allvarligt sjukdomsförlopp om man smittas av Corona-viruset. Samtidigt är åldersgruppen 70 år eller äldre en mycket heterogen grupp, där en del personer är både friska och aktiva, medan andra har underliggande sjukdomar som innebär att de är extra sårbara och kan betraktas som riskgrupp. Det var därför inte rimligt att i längden fortsätta med samma strikta rekommendationer till alla dessa individer.

Varför är det viktigt?  

Det är viktigt av flera anledningar. Att vara isolerad har direkta konsekvenser för livskvaliteten och i förlängningen också för hälsan. Det är också viktigt att äldre personer inte behandlas som en homogen grupp. Att se alla äldre personer som sköra och sårbara spär på stereotyper om äldre personer och åldrande, så kallad ålderism.

Vad innebär de lättade råden i allmänhet för äldres hälsa?  

Social isolering ökar risken för att uppleva ensamhet, vilket i sin tur innebär en ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa och även för att dö i förtid. Forskning har visat att ensamheten har ökat under pandemin. Att ta bort restriktionerna är ett viktigt steg för att bryta isoleringen och därmed för att minska ensamheten. Sen måste förstås umgänge med andra personer ändå ske med försiktighet, precis som för oss alla.

Senast granskad:
Kontakt
Lena Dahlberg
Professor socialt arbete
Senast granskad: