När du jobbar högintensivt får musklerna inte tillräckligt med syre, vilket i sin tur medför att musklerna producerar mjölksyra. Förenklat kan man säga att mjölksyra består av laktat- och vätejoner och det är laktathalten som är intressant att mäta.
Ett tillförlitligt sätt styra och kontrollera sin träning
I forskargruppen SUMS arbetar forskare nu med att hitta säkra och enkla metoder för att mäta laktathalten. Det är ett samarbete mellan Högskolan Dalarna och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Crespogruppen på KTH, som leds av professor Gaston Crespo, har genom finansiering av EU-fonden EIT Digital utvecklat tekniken som kontinuerligt och i realtid mäter laktat. Nu pågår tester vid Högskolan Dalarna för att utvärdera och validera den trådlösa sensorn via labb- och fälttester.
Mikael Swarén ingår i projektet, han forskar inom idrotts- och hälsovetenskap på Högskolan Dalarna.
– Förhoppningen är att människor ska kunna mäta sin laktathalt kontinuerligt på liknade sätt som vi mäter puls idag. På så sätt kan de på ett mer tillförlitligt sätt styra och kontrollera sin träning och se till att de inte tränar för hårt eller för lätt, säger Mikael Swarén.
Behovet av att enkelt och kontinuerligt kunna mäta laktat är stort, både inom elitidrott och folkhälsa.
– I dag måste du ta ett blodprov för att mäta laktathalten vilket inte är praktiskt, tar tid och dessutom kräver en hel del utrustning. Vår förhoppning är att det i framtiden ska kunna gå att köpa en trådlös sensor, likt ett plåster som du sätter på huden. Den ska sedan kunna kopplas till en klocka eller mobil som direkt visar laktathalten, säger Mikael Swarén.
Viktigt för elitidrottaren och intressant för motionären
Att mäta laktathalten ger en indikation på den aktuella arbetsintensiteten, men genom att följa laktathalten under hela träningspasset får du värdefull information om hur kroppen reagerat på den utförda träningen. Genom att stegvis höja arbetsintensiteten, så kan man bestämma den så kallade laktattröskeln. Det är denna tröskel som idrottare vill höja för att kunna förbättra sin prestation. För att göra det behöver idrottaren lägga upp ett utmanande träningspass för att ligga väldigt nära tröskeln.
Även en seriös motionär kan ha nytta av att mäta sin laktathalt. Idag använder många motionärer pulsklocka, men laktathalten är egentligen en bättre indikation på din ansträngning under ett träningspass.
Studenter från Högskolan Dalarna är med i experimentet
Vid Högskolan Dalarnas idrottslaboratorium, LIVI, i Falun har tester genomförts av forskare från Högskolan Dalarna och KTH. Deltagande forskningspersoner var studenter på Högskolan Dalarnas olika idrottsprogram som tränar mycket eller elitsatsar inom sin idrott. Studenterna fick cykla på olika belastningar i drygt en timme medan forskarna mätte syreupptag, effektutveckling, laktathalt i blodet och samlade upp svett på olika platser på kroppen. Samtidigt var de utrustade med två prototypsensorer som i realtid mätte laktathalten i svetten.
– Det var kul och annorlunda att få vara med och bidra till forskning. Jag tror många kommer vara intresserade av att använda det här. Intresset kring att samla in data och mäta för att se sin prestation och träningsutveckling är stort, säger Max Peres som läser till gymnasielärare med inriktning idrott och hälsa.
Lika vanlig som en pulsklocka i framtiden
Nu arbetar forskarna vidare med att analysera den data de har samlat in för att säkerställa att sensorn mäter på ett noggrant sätt. Laktathalten i svetten som sensorn registrerade kommer att jämföras med laktathalten i blodet vid samma tidpunkt. Eftersom det är skillnad på laktatnivåerna i svett och blod vill forskarna utveckla en beräkningsmodell för hur nivåerna av laktat i svetten stämmer överens med den faktiska arbetsbelastningen som personen har gjort.
Samtidigt pågår också arbetet att paketera sensorn så att den blir mer användarvänlig och kostnadseffektiv att producera.
– Den här teknologin kommer säkerligen vara lika vanlig som en pulsklocka är idag, säger Mikael Swarén.
Fakta om laktat och mjölksyra
Vid låga arbetsintensiteter, då tillgången till syre i musklerna är relativt hög, så förbränns fett och kolhydrater för att få fram energi till muskelarbetet. Restprodukterna från förbränningen är koldioxid och vatten, vilka är ”ofarliga” för muskelarbetet. När arbetsintensiteten höjs, så kommer inte syretillgången att vara tillräckligt hög för att kunna utföra det givna arbetet via dessa förbränningsprocesser. Detta medför att energi behöver frigöras utan tillgång till syre och dessa processer resulterar i mjölksyrabildning (HLa). Mjölksyran spjälkas dock direkt upp till vätejoner (H+) och laktat (La) i kroppsvätskorna som är restprodukterna vid anaerob energiframställning. Ansamlingen av vätejoner i musklerna medför att surhetsgraden ökar, vilken i sin tur gör att energiframställningen i musklerna hämmas. Surheten gör att det blir smärtsamt och musklerna blir kraftlösa.
Att erbjuda kontinuerlig mätning av laktathalten i svett skulle kunna vara till stor nytta även inom sjukvården. Tidigare forskningen har bland annat visat att laktathalten i svett ökar hos hudområden som utsätts för syrebrist som ett resultat av ett högt och långvarigt tryck. Genom att mäta laktathalten kontinuerligt skulle man därför kunna förhindra uppkomsten av liggsår och trycksår hos patienter med nedsatt känsel eller som har oförmåga att själva göra nödvändiga tryckavlastningar.
