Psykologisk egoism är, grovt uttryckt, tesen att en människa aldrig utför en handling om hon inte tror att hon själv kommer att tjäna något på handlingen. Om tesen är sann, så innebär det (bl.a.) att människor inte är kapabla till genuint altruistiska handlingar, dvs. handlingar som enbart syftar till en annan varelses väl.
Psykologisk egoism kan, och har, preciserats på ett antal olika sätt. Vissa av dessa preciseringar kan avfärdas relativt enkelt, medan andra är mer seglivade. Syftet med detta projekt är att skilja ut de olika preciseringarna, och värdera deras trovärdighet.
Det mesta av arbetet kommer att ägnas åt en granskning av en alldeles särskild formulering av psykologisk egoism, som, mig veterligt, ännu inte har utsatts för någon riktigt drabbande kritik. Denna formulering utgår från en distinktion mellan finala och instrumentella begär. Ett finalt begär är, enkelt uttryckt, ett begär efter något för dess egen skull, medan ett instrumentellt begär är ett begär efter något för något annats skull (eller, annorlunda uttryckt, ett begär efter något som är grundat i ett begär efter något annat). Med hjälp av denna distinktion har psykologisk egoism preciserats på följande sätt: Ingen människa har ett finalt begär efter något annat än sin egen lycka och/eller sin egen begärstillfredsställelse.
Projektet är en kritisk granskning av psykologisk egoism. Metoden är filosofisk begrepps- och argumentationsanalys. Arbetet kommer att innefatta en granskning av resultat och argument framförda inom filosofi, evolutionsbiologi, hjärnforskning, och psykologi, samt naturligtvis formuleringar av egna argument.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
