Inom idrottsgrenar där kampen står mellan ”människan och klockan” är framgången relaterad till förmågan att passera en viss tävlingssträcka på kortast möjliga tid. Detta kräver att man under passagen utvecklar största möjliga mekaniska medeleffekt (arbete/tid). Det är dock välkänt att en människa inte kan upprätthålla den maximala effekten längre än några sekunder. Man är därför tvungen att hushålla med krafter och välja en farthållningsstrategi. Det är välkänt att även små misstag i valet av farthållningsstrategi (man går ut något för hårt från starten eller är något sen med slutspurten) påverkar slutresultatet betydligt. Trots att såväl forskare som tränare och aktiva är överens om att farthållningsstrategi är av central betydelse för prestationsförmågan saknas det konsensus om vad som är den mest optimala farthållningsstrategin. Särskilt gäller detta grenar där passagetiden är mellan 30 s och 5 min och där uttröttningsmekanismerna är speciellt komplexa.
Syftet med studien var (i) att utröna hur prestationsförmåga vid kortvarigt (30 s – 5 min) maximalt arbete påverkas av olika farthållningsstrategier, samt (ii) att undersöka hur andelen energi som kommer från aeroba respektive anaeroba energiproducerande mekanismer påverkas av farthållningsstrategi vid kortvarigt maximalt cykelarbete.
Nyckelord
Forskningsprofil
Hälsa och välfärd
Ämne
Medicinsk vetenskap
Finansiärer
Centrum för idrottsforskning Falu Kommun
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
