De första enhetsvälsignelserna i Sverige ägde rum år 2003. Diksha-rörelsen, eller Oneness movement som den senare kom att kallas, kom från Indien där den hade en längre förhistoria. Diksha är ett sanskritord som i rörelsen översätts eller förklaras som ”välsignelse”, ”gåva”, ”energiöverföring” eller ”helande” . Diksha ges genom handpåläggning av särskilt utbildade diksha-givare. Själva handpåläggningen är ganska enkel, sker oftast på personens huvud och varar en eller ett par minuter. Processen kan ske i olika sammanhang, och omständigheterna, till exempel om musik finns med eller inte, kan variera.
Enhetsvälsignelserna spreds snabbt över Sverige. Ett par år efter introduktionen i Sverige kunde man få diksha nästan alla dagar i veckan på olika platser i Stockholm. Rörelsen verkar dock till viss del ha klingat av efter 2006, då den personen som framför allt företrätt diksha i Sverige, Freddie Nielsen, lämnade rörelsen. Diksha ges dock fortfarande på många platser i landet, ibland i nya sammanhang som i Svenska Kyrkan. Engelbrektskyrkan i Stockholm har till exempel en så kallad Oneness-mässa en gång i månaden.
I detta projekt kommer jag att först ta upp diksha-rörelsens bakgrund, ideologi, utövande och utveckling över tid, och därefter diskutera den kort i ett vidare perspektiv. Mitt material utgörs av böcker skrivna av utövare, rörelsens webbsidor och annat Internet-material från utövare och tidigare utövare, samt intervjuer med diksha-givare och diksha-utövare i Sverige.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
