Eftersom etnografi bland annat handlar om att undersöka och definiera kultur är det inte förvånande att denna icke-litterära disciplin spelade en avgörande roll vid uppkomsten av modern franskspråkig karibisk litteratur. När slavättlingarna tog över kolonialmaktens språk och med pennan som vapen hävdade sin rätt, vände de sig bland annat till etnografin för att beskriva den egna världen och formulera en identitet.
Flera forskare har uppmärksammat surrealismens inflytande på karibisk litteratur och därmed berört etnografins roll (Clifford 1988, Richardson 1996, Britton, 2002, Ramsey, 2002, Dash 2003). Analyserna begränsas dock oftast till 30- och 40-talen medan frågan om vilken riktning det etnografiska spåret tar under den senare hälften av 1900-talet lämnas därhän. Detta trots att etnografin fortsätter att vara närvarande i samtida författarskap. Jag vill därför undersöka sättet på vilket etnografin påverkar den franskspråkiga karibiska prosans utveckling såväl tematiskt som berättartekniskt.
Syftet med mitt projekt är att kartlägga och undersöka etnografins funktion i martinikansk prosa med fokus på 1950 och framåt. Efter att ha analyserat etnografins roll under 30- och 40-talen kommer studien att vara koncentrerad på fyra författare: Édouard Glissant, Patrick Chamoiseau, Ina Césaire och Richard Price. De här författarnas texter kommer att analyseras i skenet av hypotesen att etnografin får en ny roll inom litteraturen efter 50-talet då Martinique moderniseras och prosan börjar konkurrera med poesin som främsta litterära form på de franska Antillerna.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
