Tänk dig att du öppnar dörren till ett hotellrum där du ska tillbringa natten. Sängen har manglade lakan, badrummet skiner och handdukarna är prydligt vikta. Det hela framstår som självklart, som om det alltid har sett ut så. Men bakom varje sådant rum finns någon som har städat, bäddat, skurat och torkat. Någon som utfört ett arbete som är fysiskt tungt, ofta osynligt och sällan uppmärksammat. Hotellstäderskan har arbetat för att du ska få vila. Det är i deras arbetsvardag min forskning tar sin början.
Jag har lyssnat till dem som gör jobbet, och det öppnade en dörr till något större. Deras berättelser säger något viktigt – inte bara om städning, utan om villkor, livspussel, migration och möjligheter att utvecklas och skapa ett liv i ett nytt land.
Min nyfikenhet för hotellstädares vardag väcktes av att hotell- och restaurangfacket uppmärksammat mig på förhållandena i svenskt hotellstäd. Det är slitsamt och med hög städtakt. Varje städare i Sverige ska städa fler rum än genomsnittet i Europa. Detta hänger samman med lönsamheten i branschen. Svenska löner är högre men inte priserna för hotellrummen vilket gör att varje städare måste städa fler rum per dag. Paradoxalt nog till en lön som knappt når upp till den som krävs för arbetstillstånd i Sverige.
Som samhällsvetenskaplig forskare vill jag göra skillnad genom att förstå de anställda och vilka förutsättningar de arbetar under. Bara här i Dalarna sker över en miljon hotellövernattningar per år, och lika många sängar ska bäddas. Därför kavlade jag och mina forskarkollegor upp ärmarna och började bädda och städa tillsammans med hotellstädarna. Jag tycker det är självklart men vårt arbete har mötts av fascination och höjda ögonbryn.
Vi har alla i unga år arbetat i hotellstäd. Arbetsuppgifterna var inte främmande även om våra kroppar numera är vana vid stillasittande kontorsjobb. Något som är tvärt emot hotellstädyrket där det generellt är för hög fysisk arbetsbelastning enligt studier i arbets- och miljömedicin.
Jag har i forskningsprojektet arbetat både med städerskor och de allt fler utlandsfödda männen i yrket. Vi har tillsammans knäskurat golv, tömt avlopp, vikt badrockar, skakat i otaliga täcken i påslakan och försökt att inte störa gäster genom att bli osynliga och ohörbara. Jag har varit med dem som städar. Hjälpt till i deras arbetsvardag, låtit dem visa hur de gör och jag har försökt uppnå liknande resultat. Fokus i forskningen ligger inte enbart på arbetsmiljö, utan även på arbetets koppling till hela livssituationen. Vad som format deras arbetsliv, hur vardagen sett/ser ut och vilka framtidsdrömmar de bär på.
Därför samtalade vi medan vi städade. De anställda pratade om arbetsuppgifter, arbetsliv och livet i stort. Jag lyssnade till deras berättelse. Det är historier som berört mig på djupet. Om de som flytt krig och de som lever i ovissheten om de ska utvisas. De som arbetspendlar flera timmar om dagen för den knappa lönen. De högutbildade som på grund av språkbrister ser städyrket som det enda möjliga. Men också samtal om giftermål, försörjningskrav och anhöriginvandring. Om arbetsliv med barn och pusslande med hämtningar/lämningar på förskola. Om sjukdom, förslitningsskador, karriärval och framtidsmöjligheter.
Min forskning utgår från individerna som arbetar i branschen. I det här fallet de som gått och puffat kuddarna jag bäddat, polerat kranarna och inspekterat min städning. De går inte därifrån förrän städningen motsvarar deras standard. Det ska poängteras att de besitter en fantastisk yrkesstolthet, där de sätter värdighet i att leverera med själ och hjärta.
Besöksnäringen skapar instegsjobb till unga och utlandsfödda. Det finns arbetstillfällen som inte kräver specifik utbildning, hotellstäd är ett exempel. I många fall inte heller fördjupade språkkunskaper, vilket möjliggör för många att kliva in i arbete. Detta skapar förutsättningar för integrering på arbetsmarknaden. Men det kan också skapa inlåsningseffekter. Unga arbetar ofta i besöksnäringen i väntan på fortsatta studier eller andra karriärmöjligheter. De ser jobbet som ett steg på vägen, ett steg där de får lön för mödan och erfarenheter som tar dem vidare i livet.
Utlandsfödda kan däremot i större utsträckning ofrivilligt fastna i yrket eller hos en arbetsgivare. Jag och mina forskningskollegor har mött de som genom arbetsgivaren fått boende ordnat. Det gör att om de går vidare till annat arbete eller studier, står de utan bostad för sig och sin familj. Ett annat exempel är individer med högre utbildning som kan göra nytta i andra yrkesroller. Här har arbetsgivaren en potential att ta vara på deras kompetens. Men allt för ofta blir de kvar i städyrket. Det är rena rum som hotellen primärt säljer och upp emot en tredjedel av hotellens anställda arbetar inom städ. Arbetskraften behövs där, oavsett om den är överkvalificerad.
Vi har mött städare som inte beviljats rätten att stanna i vårt land. Trots att de bott i Sverige sedan gymnasieåldern, kan flytande svenska och har arbetat sedan de tog studenten. Arbetsgivaren spelar många gånger en stor roll i migrationsärenden. De ska skriva intyg till Migrationsverket och här har det tyvärr flera gånger felat. Utvisning kan bli ett faktum och besöksnäringen, och Sverige, går miste om värdefull arbetskraft.
Vår forskning lyfter fram dessa strukturella problem och synliggör problematiken. Bakom varje städat hotellrum finns människor vars arbete är fysiskt krävande, ofta osynligt och undervärderat. Genom att förstå deras vardag kan vi också förstå större strukturer kring bland annat genus, migration och integration.
Bakom varje städat hotellrum finns en människa som har kompetens, vilja och drömmar. Genom goda arbetsvillkor, tillvaratagande av kompetens och möjligheter att utvecklas kan de blomstra. Och jag vet att just de möjligheterna finns – inte minst i Dalarnas växande besöksnäring, där närmare 8000 personer idag arbetar i en mängd olika yrken. Jag tror att när förutsättningarna och förhållandena blir de rätta kan besöksnäringen ta stora steg mot att inte bara kännas igen för alla möjligheter till instegsjobb, utan som en bransch där många kan och vill arbeta ett helt arbetsliv.
Publicerad i Falu-Kuriren 4 februari 2026.