Under 1670-talet introducerades den så kallade konventikeln i den lutherska världen. Detta innebar att man samlades fritt utifrån gemensam trosuppfattning utanför samhällets övriga gamla gemenskaper i form av hushåll , socken med mera. Den enskilde individens inre liv blev på ett nytt sätt grundval för frivilligt församlande. Dessa nya gemenskaper motarbetades som ett stort hot mot statsmakt och kyrka, men kan sägas ha förebådat det framtida folkrörelsesamhället och dess demokrati, och kan grovt förenklat sägas innebära en startpunkt för det civila samhället i vår del av världen. Detta fria församlande började slå igenom efter tysk förebild i Sverige under åren kring 1700. Föregångsgestalter i Tyskland var Philipp Jacob Spener och August Hermann Francke. Syftet var att de sant troende skulle samlas för att återupprätta det man uppfattade var autentiskt i den kristna tron, de kom snart att kallas pietister. Genom att studera de svenskars korrespondens med Francke som finns bevarad i Halle och Berlin, kommer detta projekt kasta nytt ljus på tidiga svenska dissidenter under enväldets hårdaste årtionden.
Nyckelord
Forskningsprofil
Lärande och socialiseringsprocesser
Ämne
Religionsvetenskap
Finansiärer
Högskolan Dalarna
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
