Den absoluta tystnadsplikten innebär att det som sägs under samtalet inte kan brytas, inte ens om den som söker samtalet önskar det. Prästen får inte kallas till domstol för att vittna om något som sagts under en bikt eller enskild själavård. Prästen är även skyldig att hålla tyst om att samtalet ägt rum och om vem man har samtalat med.
Det finns dock en situation där prästen kan bryta tystnadsplikten utan att det får några konsekvenser. Om prästen får veta om ett brott som kommer att skada eller döda människor, till exempel en planerad terrorhandling, har prästen möjlighet att varna. Detta ska ske på ett sådant sätt att identiteten av den som har förmedlat hotet inte avslöjas.
Alla samtal med präst är inte enskild själavård, och i dessa fall gäller en annan form av tystnadsplikt. I kyrkoordningen uttrycks det så här: “I kyrkans församlingsvårdande verksamhet gäller förbud mot att röja uppgifter om en enskilds personliga förhållanden. Förbudet gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att personen ifråga, eller någon närstående, lider men.” Denna form av tystnadsplikt är också stark, även om den inte är absolut.