Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
Maya Vergara Guerra har befunnit sig i Ukraina där hon under tre månader varit utsänd av Svenska Röda Korset som hälsodelegat för Internationella rödakorskommittén (ICRC). Uppdraget för Maya och hennes team bestod i huvudsak av att besöka, bedöma och följa upp hälsobehoven i och runt om Kiev. De intervjuade vårdpersonal och utförde konsekvensbedömningar både för primär- och sekundärvård.
– Vi var ett team på tre personer som jag ledde. Jag arbetade nära två ukrainska läkare, Artem och Alina, som båda kommer från Donbass-regionen och som båda är på flykt inom sitt eget land för andra gången på kort tid. Första gången 2014–15, och nu efter februari, berättar Maya.
Att befinna sig i ett krigsdrabbat land innebär enligt Maya stora kontraster. Ukraina är såklart inget undantag.
– Det var intensivt. I Kiev var det till en början till exempel väldigt lite folk ute på gatorna och det tog flera veckor innan vi ens såg några barn. Kriget märks av i hela landet och det finns områden där säkerhetsläget och de basala behoven är täckta men också områden där inte ens el och vatten är tillgängligt, säger Maya.
Det var dock inte första gången för Maya som ett antal gånger tidigare utfört humanitärt arbete via bland annat Svenska Röda Korset och Läkare utan gränser.
– Mina föräldrar är politiska flyktingar så jag har ju en personlig historia som driver mig att hjälpa till när möjlighet finns. Jag känner mig tacksam över mitt priviligerade liv, säger Maya.
På Högskolan Dalarna arbetar Maya till vardags som universitetsadjunkt inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa och är kursansvarig för ett antal kurser inom området. Mayas utbildning och yrkeserfarenhet som sjuksköterska och barnmorska kommer till stor nytta vid humanitära insatser.
– I jobbet är det “essential” hälsa som är i fokus men i och med min utbildning och min bakgrund som barnmorska så finns folkhälsoperspektivet i mig naturligt, vilket är värdefullt vid den här typen av uppdrag, fortsätter Maya.
Att åka till Ukraina för att bistå med hjälp hade inte varit möjligt utan stöttning från chef och kollegor på arbetsplatsen.
– Jag vill verkligen rikta ett tack till högskolan, min dåvarande chef Elisabeth Nerpin och alla mina kollegor som gjorde det möjligt för mig att kunna åka, säger Maya.
Maya skulle inte tveka på att åka på humanitärt uppdrag igen om tillfälle ges och hon kan också rekommendera andra att göra det eller att hjälpa till på andra sätt.
– Även om strålkastarljuset just nu riktas mot Ukraina och hur de civila drabbas där så får vi inte glömma att liknande situationer finns på många andra platser i världen. Om och när vi vill hjälpa, till exempel via donationer och gåvor, är det viktigt att vi donerar till hjälporganisationerna och inte till specifika insatser. På det viset kan organisationerna göra mest nytta där det behövs för stunden, avslutar Maya Vergara Guerra.