Hans-Anders Bergqvist
Folkskollärarseminariet, examen 1960
Lärarutbildningen ägde företrädesvis rum på gamla seminariet (numera Söderbaumska). Jag tillhörde den första gruppen av manliga studerande. Utbildningen var 2-årig för elever med studentexamen. Vår klass bestod av 12 kvinnliga och 12 manliga elever på folkskollärarlinjen. Om jag minns rätt gick ytterligare två manliga elever på småskollärarutbildningen. Det var naturligtvis en angenäm förmån för oss 12 + 2 manliga elever att få gå tillsammans med 100-talet tjejer.
Manliga studerande var ju en nyhet även för de etablerade lärarna på seminariet. Bland annat förfasade de sig över pojkarna som mest ville vara inne på rasterna. Dessutom gick de klädda i skinnjackor (förskräckligt!).
Undervisningen för oss lärarkandidater var företrädesvis traditionell klassundervisning. En del gruppundervisning förekom. En obligatorisk "kompletteringskurs" i engelska ingick.
Klasslärarövning "KLÖ" skedde i seminariets egna övningsskola, som var integrerad med lärarutbildningen och leddes av elevernas ordinarie klasslärare.
Auskultationer förekom också i övriga skolor i närområdet. Även längre praktik (1-2 veckor) förekom.
Det kändes (utan att kunna jämföra) som om jag var väl förberedd att ta mig an klassundervisning på egen hand, vilket också visat sig under årens lopp. Min första tjänst började i Hosjö ht 1960.
Lärare som jag minns:
- Hans Lundin, rektor,
- Göte Klingberg, psykologi och pedagogik
- Gunnar Frankmar, musik
- Stina och Gunnar Höög, övningsskollärare
- Och ett par som jag bara har efternamn på: Kärrström, engelska och Stråge, trädgårdsskötsel
Cecilia Wijnbladh
Grundskollärare 1-7, svenska / so / engelska. Examen 1995. Idag lärare och doktorand vid Högskolan Dalarna.
Jag började utbildningen i de gamla lokalerna på Seminariegatan, i källaren fanns studentkårens lokal, Café Piaget. Vi flyttade in i den nybyggda högskolan uppe vid Lugnet efter en fin invigningsbal i ljusgården vintern 1991. Den ytan användes för fest flera gånger. I lektionssalarna bestod den tekniska utrustningen av OH-apparater och det fanns datorsalar. Annars skrevs mycket för hand, till exempel tentor. En gång fick vi åka till Borlänge för att få lära oss om internet!
Undervisningen präglades av mycket praktiskt och fokus på undervisning och vi hade undervisning nästan varje dag. Jag minns en ämnesintegrerad kurs som hette ”Grundläggande färdigheter” med estetiska inslag. Det fanns också resurser för exempelvis individuell röstvård och seminarier i små grupper. Jag upplevde det som att utbildningen förberedde oss väl för det kommande yrket, men för oss nyexaminerade var det ont om lärartjänster i Falun.
Under min studietid hade vi förmånen att möta engagerade och kunniga lärare som till exempel Ingvar Bergh, Lasse Petersson, Dick Åhman, Andrew Casson, Antti Ylikiskilä, Eva Taflin, Bernice Holknekt, Lennart Ekman och Kerstin Rexling.
Sofia Löf
Ämneslärarprogrammet, gymnasieskolan. Historia/religion. Examen 2025.
Jag har verkligen uppskattat att studera på Högskolan Dalarna. Trots att jag gått ämneslärarprogrammet på distans har jag verkligen känt mig som en del av högskolan, vilket jag tror jag har och tacka mina lärare för. Min upplevelse är att de engagerar oss att känna sig som en del av högskolan. De bryr sig om oss och vill att vi ska lyckas.
Att läsa på distans var en förutsättning för mig att kunna läsa till lärare. Inte för att jag behövde jobba utan för att skapa mer tid till mig själv och kunna lägga upp dagarna utifrån mina förutsättningar. De sista tre åren var jag dessutom mamma, och att då läsa på distans var förmodligen helt avgörande för att jag skulle ta mig igenom utbildningen. Seminarium och föreläsningar ges via zoom, vilket jag tycker har fungerade väldigt bra.
Under min studietid har jag tillsammans med andra lärarstudenter skapat egna studiegrupper. Vi har då haft kontakt via mejl eller sociala medier och bokat in träffar och setts på zoom. Det har betytt oerhört mycket att ta det steget att ta kontakt med andra. Vi har under våra träffar hjälpts åt att komma igång med uppgifter, tolkat frågor i hemtentor, förklarat litteratur eller föreläsningar för varandra. Ja, det har varit otroligt värdefullt.
Jag upplever att mina ämneskunskaper som jag fått med mig från utbildning har gjort att jag är väl förberedd för att arbeta som ämneslärare. Jag har fått med mig många didaktiska kunskaper som jag tror är mycket användbara i klassrummet. VFUn förbereder mest, tycker jag. Jag gjorde VFU på tre olika gymnasieskolor och har därför mött olika undervisningsgrupper och elever, vilket har gett mig en förståelse för hur viktigt det är att möta gruppen och elever utifrån deras förutsättningar.
Under min studietid var jag på några campusträffar. Där möttes vi alla som läste till ämneslärare inriktning 7-9 och gymnasiet. Det bästa med dessa campusdagar var att få träffa andra lärarstudenter och få interagera IRL. Dessa träffar var också givande för att vi blandades ofta så vi fick mötas oavsett ämnet. Det skapade nya samtal och perspektiv som man kunde ta med sig till sitt ämne och framtida undervisning.
Alla lärare på högskolan har på ett eller annat sätt bidragit till studietiden, men de som satte en extra prägel är Göran Morén, Ingela Visuri, Sanja Nilsson, Gull Törnegren, Hanna Trotzig, Torsten Hylén, Maria Deldén, Lars Båtefalk, Peter Reinholdsson och Lars Petterson.