Seminariet tar sin utgångspunkt i ett pågående VR-finansierat interventionsprojekt om barns berättande i förskolan, där en explicit undervisningsstrategi med fokus på narrativ struktur jämförs med en mer implicit, innehållsorienterad strategi. Jag presenterar några resultat från två delstudier: dels kvantitativa analyser av treåringars narrativa utveckling, dels kvalitativa analyser av hur berättandeaktiviteter formas i interaktionen mellan barn och pedagoger. Med utgångspunkt i resultaten diskuteras utmaningar med att utvärdera komplexa interventioner. Seminariet avslutas med metodologiska reflektioner kring betydelsen av implementeringskunskap, och en fortsatt kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder, med en kort framåtblick mot studier av förkroppsligat språklärande.
