Fokus ligger på hur samspelet mellan deltagarna, medierat via patientsimulatorn, gör det möjligt att skapa en trovärdig och lärorik vårdsituation, trots simuleringens inneboende begränsningar. Utifrån videoinspelningar av teamövningar inom akutsjukvård analyseras hur instruktörens sätt att anpassa sina yttranden till studenternas pågående agerande, det som inom etnometodologi och konversationsanalys kallas recipient design, blir avgörande för att driva scenariot framåt. Med exempel från datamaterialet visar jag hur instruktören eskalerar patientens tillstånd när studenterna uppvisar brist på förståelse och handlingskraft, hur deltagarna tillsammans försöker tolka otydliga symtom, och hur de återfår gemensam förståelse när koordinationen brister. Sammantaget visar presentationen hur simuleringar blir till i praktiken, genom ett ständigt samspel mellan människor och teknik, där deltagarna fyller i, justerar och gör scenariot meningsfullt i stunden.
