– Den första veckan var jag på avdelningen för undernärda barn, och avdelningen för personer med sickelcell anemi, en speciell anemi som är vanlig i länder där malaria finns, säger Hanna Fransson.
– Man vet ju mycket väl att undernärda barn är ett stort problem i Uganda men när man fick se det med egna ögon… Det var det svåraste på hela praktiken tycker jag.
De flesta av barnen på avdelningen var under ett år. Oftast börjar undernäringen runt sju månader, när mamman slutar amma barnet.
– Det är så stor fattigdom. De har inte tillgång att ge all rätt näring, så vissa barn får mest mosade bananer, säger Hanna Fransson.
På avdelningen lärde vårdpersonalen mammorna om vilken kost de kunde ge barnen. Ett av råden var att fånga silverfiskar och torka dem.
– Sen krossar man silverfiskarna och gör en välling på det, säger Hanna Fransson.
Praktiken i Uganda är en upplevelse för livet. Svåra situationer, men samtidigt ett nyfunnet självförtroende i den kommande rollen som legitimerad sjuksköterska.
– Skillnaden mellan praktik i Uganda och Sverige är stor. Vi hade inte en enda handledare utan vi fick söka kontakt med sjuksköterskorna själva. De var öppna med att visa sitt arbete och vi fick ta eget ansvar. Vi fick ge läkemedel, sätta infarter, assistera läkare och annat. Vi fick verkligen bevis på vad vi kunde - vi fick träna på var finns behovet och att prioritera vilka som behövde hjälp, det var väldigt intressant, säger Hanna Fransson.
Hon rekommenderar alla som går utbildningen att söka praktiken i Uganda. Studenterna betalar själva resa och boende, men det är värt pengarna:
– Jag är glad att jag åkte. Mitt mål är att bli barnsjuksköterska. Jag tyckte att det var väldigt intressant att få jobba med barn under praktiken, det får vi inte i någon annan praktikperiod så det är en bra chans, säger Hanna Fransson.
– Jag fick ett starkare självförtroende. Jag lärde mig att förlita mig på den kunskap jag fått under utbildningen och kunde visa det på plats. Jag fick bland annat sätta en infart på barn och det är jag väldigt stolt över. Det är mycket svårare för att de har mindre kärl, och det är en stressigare situation i Uganda för de använder ingen bedövning överhuvudtaget. Men jag ville göra det och jag lyckades så det är jag stolt över, säger hon.