Handläggning av ansökan om examensbevis
Studenter vid svenska lärosäten ansöker själva om examensbevis via Ladok för studenter. Handläggningstiden är normalt maximalt åtta veckor efter att en komplett ansökan har kommit in till högskolan.
Vid Högskolan Dalarna tillämpas en beslutad prioriteringsordning för handläggningen. Studenter från utbildningar som leder till yrkesexamen med legitimation prioriteras.
Prioritering av examensärenden (pdf)
Ansökningarna prövas utifrån nationella och lokala examensregler samt, i förekommande fall, den utbildningsplan studenten är antagen till. Beslut om examensbevis är ett myndighetsbeslut och kan överklagas till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH).
Examensbeviset utfärdas digitalt på svenska med en engelsk översättning. Det kompletteras med ett engelskspråkigt Diploma Supplement som innehåller:
- Information om det svenska högskolesystemet
- Programspecifik information, hämtad från utbildningsplanens eventuella lokala mål
När beviset är klart får studenten en avisering via Ladok och kan då:
- Logga in på www.student.ladok.se
- Dela sitt examensbevis digitalt (till exempel med en arbetsgivare)
- Skriva ut beviset själv vid behov
Observera att examensbevisen inte innehåller underskrifter och stämplar.
Prövning av examensrätt
För att en student ska kunna få examen måste vissa krav vara uppfyllda. De nationella kraven finns i högskoleförordningens bilaga 2 (examensordningen). Där beskrivs:
- Målen för olika examina
- Kraven som måste uppfyllas
- På vilken nivå en viss examen utfärdas
Högskolans egen lokala examensordning beskriver hur högskolan tillämpar de nationella reglerna samt våra egna lokala examenskrav.
Lokal examensordning för Högskolan Dalarna (pdf)
Programstudent – yrkesexamen
En student som går ett program som leder till yrkesexamen måste följa den utbildningsplan studenten antogs till för att kunna få examen.
Om studenten gör uppehåll, byter program eller antas till senare del krävs en individuell studieplan (ISP). Det är programansvarig som ansvarar för ISP:n. Det är viktigt att rutinen för ISP följs för att studenten ska kunna ta ut sin examen.
Stöd för individuell studieplanering på grund- och avancerad nivå
Programstudent – generell examen
Även studenter som läser mot en generell examen förväntas följa utbildningsplanen. Här finns dock större flexibilitet och mindre avvikelser kan oftare godtas.
Student som läser fristående kurser
En student kan ta ut examen genom att kombinera fristående kurser. Då krävs att studenten har god kännedom om vilka kurser och nivåer som krävs för den aktuella examen.
Kurser med helt eller delvis likvärdigt innehåll får inte ingå i samma examen. Om det tydligt framgår att kurserna är på olika nivåer kan båda godtas.
Vid osäkerhet kontaktar examenshandläggare ämnesansvarig för bedömning utifrån aktuella kursplaner.
Hur fungerar examensbeskrivningar?
Examensbeskrivningar styr vad som krävs för att få en examen vid högskolan. De kan gälla huvudområde, förled (till exempel "högskole-") eller inriktning.
Nationella ramar – lokalt innehåll
Högskolan Dalarna följer de nationella kraven men har rätt att ta fram lokala examensbeskrivningar. En kandidatexamen måste till exempel alltid omfatta exakt 180 högskolepoäng, varav minst 90 högskolepoäng inom huvudområdet och ett examensarbete på minst 15 högskolepoäng.
Inom dessa ramar kan högskolan lägga till lokala krav. Det kan till exempel vara:
- Fler poäng inom huvudområdet
- Ett examensarbete som omfattar mer än 15 högskolepoäng
Huvudområden och kvalitetssäkring
Ett huvudområde kan definieras lokalt genom att specificera vilka kurser som utgör kärnan. Det säkerställer att en student som läser hela sin utbildning vid Högskolan Dalarna får ett kvalitetssäkrat huvudområde.
Det är också viktigt att säkerställa innehållet i huvudområdet för studenter som läst kurser på andra lärosäten. En huvudområdesbeskrivning anger vilka kunskaper och kompetenser som ska ingå. I praktiken fungerar en sådan beskrivning som en examensbeskrivning.
Inriktningar och förled
Högskolan har redan lokala examensbeskrivningar för de förled som används. I vissa utbildningar finns även examensbeskrivningar för när en inriktning ska anges i examensbeviset.
För stöd och vägledning kontakta: examen@du.se
När studentens studiegång inte följer utbildningsplanen
Ibland behöver examenshandläggare kontakta dig som är programansvarig när en student söker examen men inte verkar ha följt sin utbildningsplan.
Det kan bero på:
- Byte av kurs: Studenten har fått ett muntligt godkännande att byta ut en eller flera kurser. Då behövs ett skriftligt beslut innan det går att utfärda examen.
- Utbildningsplan har ändrats: Studenten är antagen till en äldre utbildningsplan men har läst kurser enligt en nyare, vilket gör att kurslistan inte stämmer. Då behövs bekräftelse på att studenten har följt rätt studiegång.
- Senare del av program: Studenten har antagits till senare del och läst enligt instruktion, men det är otydligt vilka tidigare kurser som ska räknas in i examen. Då behövs en individuell studieplan.
Så undviker du problem vid examen
För att slippa extra kontakter i samband med examensärenden bör följande göras:
- Ersättning av kurs: Studenten ska själv ansöka via blankett på du.se (länk)
- Ansökan till senare del av program: Studenten söker via antagning.se
- Individuell studieplan (ISP): Du som programansvarig skapar en ISP i samband med antagning till senare del. Den bör visa hur studentens tidigare kurser passar in i programmet och leder till examen.
Stöd för individuell studieplanering på grund- och avancerad nivå
Måste studenten följa utbildningsplanen?
En student som går ett program som leder till en generell examen (kandidat-, magister- eller masterexamen) måste inte följa utbildningsplanen för att få ut en examen. Det är viktigt för dig som är program- eller ämnesansvarig att veta.
Vad avgör?
- Om studenten vill ha en programexamen (där programnamnet syns i examensbeviset) måste studenten följa utbildningsplanen.
- Om studenten inte bryr sig om programnamnet, kan studenten läsa valfria kurser – så länge de uppfyller kraven för en generell examen.
Det betyder att en student kan få ut en examen med samma benämning som någon som följt programmet, även om studiegången har sett annorlunda ut.
Kom ihåg: Det som krävs är att alla nationella krav för examen är uppfyllda – inte att utbildningsplanen har följts i detalj.
Programnamn i examensbevis
Som program- eller ämnesansvarig är det bra att känna till vad som avgör om programnamnet kan stå med i examensbeviset.
För att få med programnamnet ska studenten ha uppfyllt programmets mål – inte bara de generella målen för examen. Därför är det viktigt att utbildningsplanen tydligt anger vilka kurser som är obligatoriska för att uppnå programmets mål. Har studenten läst dessa kurser, uppfyller studenten programmålen och får programnamnet inkluderat i examensbeviset.
Bolognaprocessen
Den 1 juli 2007 genomfördes en stor reform inom högre utbildning i Sverige som en del av Bolognaprocessen – ett samarbete mellan 47 europeiska länder. Målet är att öka rörlighet, anställningsbarhet och göra europeiska examina mer jämförbara.
Reformen innebär bland annat:
- Ny examensordning – nya regler för hur examina utformas
- Huvudområde ersätter huvudämne – det är inte samma sak
- 1,5 högskolepoäng per studievecka (tidigare 1 poäng)
- Två nivåer: grundnivå och avancerad nivå (i stället för A-, B-, C-, D-nivåer)
- Examen på exakt antal poäng – inte längre "minst X poäng"
Syftet är att säkerställa kvalitet och jämförbarhet inom europeisk högskoleutbildning.
Huvudområde kontra huvudämne – vad är skillnaden
Sedan Bolognaprocessen trädde i kraft 2007 har högskolan gått från huvudämne till huvudområde i generella examina. Det påverkar både hur högskolan planerar utbildning och hur äldre kurser kan bedömas. Det är bra för ämnesgrupp och ämnesansvarig att känna till skillnaden.
A. Nivåsättning – progression ser annorlunda ut idag
Tidigare byggde en generell examen ofta på A–C-nivå i ett traditionellt huvudämne (minst 60 poäng). Alla kurser inom ämnet räknades då in.
Idag fungerar huvudområde annorlunda:
- Det kan ha både djup och bredd och innehålla kurser från olika ämnen (till exempel historia, sociologi, statsvetenskap)
- Huvudområdet måste godkännas av examensutskottet (XU) och uppfylla formella krav
- Progressionen i kurserna visas genom SUHF-beteckningar (inte längre A-, B-, C-nivåer)
Viktigt: SUHF-beteckningar (G1N, G1F, G2F, A1N, A1F) bygger på förkunskapskrav – inte kursens poäng eller plats i en gammal A–D-struktur.
Exempel: En kurs 7,5 högskolepoäng kan få beteckningen G1F, även om den tidigare varit en del av en A-kurs, om förkunskapskravet är minst 7,5 högskolepoäng. Vi kan alltså inte likställa G1F med B-nivå eller G2F med C-nivå.
B. Bedömning av äldre kurser – från huvudämne till huvudområde
En student som läst klart sitt huvudämne före 1 juli 2007 men ansöker om examen idag kan bara bedömas enligt nuvarande regler om minst en kurs är läst efter 1 juli 2007.
Då måste huvudområdesansvarig avgöra om de äldre huvudämneskurserna kan räknas in i huvudområdet.
- För vissa ämnen (till exempel teknik, IT) kan äldre kurser vara för inaktuella
- För andra (till exempel historia, språk) går det ofta bra
Ämnesgruppen bör gemensamt besluta vilka äldre kurser som ska godkännas eller inte. Dessa beslut samlas i en matris som examensfunktionen använder vid bedömningar.