Konferensen
Konferensen (Två exceptionella drottningar i Rom: Kristina av Sverige och Maria Casimira Sobieska) samlade forskare från Italien, Sverige och Polen, samt Sveriges ambassadör i Italien, Jan Björklund, och direktören för Svenska Institutet i Rom, Ulf R. Hansson. Vid detta tillfälle presenterade Vera sin aktuella forskning om drottning Kristinas hov. Här berättar Vera om sina erfarenheter under sin tid i Italien.
Konferensen var både intressant och givande, då den möjliggjorde kontakter med flera forskare som även bjöd in mig att delta i ytterligare ett evenemang om drottning Kristina i Italien i slutet av juni, denna gång med ett bidrag online. Forskningen kring drottning Kristina intensifieras och kommer att nå sin höjdpunkt år 2026, då 400-årsjubileet av hennes födelse infaller.
Universitetet Tor Vergata i Rom
Utöver detta hade jag tilldelats ett månadsuppdrag som gästprofessor vid universitetet Tor Vergata i Rom. Det är ett relativt ungt universitet – även kallat Roma 2 – vars undervisningsverksamhet inleddes 1982. Det är beläget i södra Rom och sträcker sig över ett område på cirka 600 hektar. Universitetet är organiserat efter anglosaxisk campusmodell och omfattar moderna undervisningslokaler, studentbostäder, grönområden samt idrotts- och fritidsanläggningar.
Det är uppdelat i sex fakulteter: Ekonomi, Juridik, Teknik, Humaniora, Medicin och Kirurgi samt Naturvetenskap och Matematik. Universitetet har omkring 35 000 studenter och 2 300 lärare och forskare. Det erbjuder 120 utbildningsprogram (kandidat- och masterutbildningar), 47 specialiseringsskolor, 140 vidareutbildningar (inklusive masterprogram och kurser), 37 doktorandprogram samt ett stort antal sommarskolor. I den nationella rankningen ligger Tor Vergata på 13:e plats bland cirka 120 italienska universitet, och internationellt inom intervallet 301–400.
Erasmusavtal
Sedan ett tiotal år har vårt universitet ett Erasmus-avtal med Tor Vergata, där jag är ansvarig för det akademiska utbytet. Jag har varit där flera gånger tidigare inom ramen för Erasmus-utbyte, och varje gång undervisade jag i italienska under en veckas tid.
Denna gång handlade det emellertid om ett gästprofessoruppdrag, vilket innebar en längre vistelse.Jag gav nio föreläsningar inom kursen "Published by: editoria e letteratura in Italia" (Published by: förlag och litteratur i Italien) för mastersstudenter i departementet Scienze dell’Informazione, della Comunicazione e dell’Editoria, som tillhör fakulteten för Humaniora. Undervisningen bestod i föreläsningar på två timmar (tre föreläsningar per vecka) för en grupp på cirka 20 25 studenter. Föreläsningarna behandlade sambandet mellan förlagsverksamhet och litteratur (författarskap, genrer, censur, framväxten av tidningar, förhållandet till läsarna m.m.) från tryckpressens födelse fram till och med 1700-talet. Den sista veckan ägnades åt studenternas muntliga slutprov samt åt att delta i en föreläsning och sitta i examenskommittén för en masterexamen i didaktik i italienska, vars undervisning bedrivs online.
Föreläsningar
Trots att förberedelserna för de nio föreläsningarna – inklusive PowerPoint-presentationer och utdelning av antologiska och kritiska texter för varje lektion – var omfattande, är jag mycket nöjd med mitt gästprofessoruppdrag. Jag hade nöjet att undervisa en mycket intresserad, respektfull och väl förberedd studentgrupp i en master. Dessutom fick jag möjlighet att observera hur mina italienska kollegor arbetar, hur slutprov organiseras och hur examensförsvar av masterutbildningar genomförs. De dagliga kontakterna och det akademiska utbytet med övriga lärare berikade mig med didaktiska idéer att tillämpa i min egen undervisning och gav mig även en fördjupad förståelse för den italienska universitetsvärlden, som har förändrats mycket sedan jag själv avslutade min Fil. mag. i Italien år 1984.
Förvånansvärt, roligt och frustrerande
Det mest förvånadsvärda
Universitetets starkt subventionerade kafeteria och matsal, där både studenter och lärare kan äta en hel måltid för fem-sex euro eller njuta av en cappuccino och en fylld croissant till frukost eller äta en stor bit pizza för endast 1,90 euro.
Det roligaste
Att bevittna firandet på fakultetens innergård av studenter som försvarat sin fil. kand. eller fil. mag. examen – hyllade av elegant klädda föräldrar och släktingar med konfetti, bubbel och blombuketter – där studenterna dessutom bar lagerkransar. På min tid fanns inga sådana festligheter; allt var betydligt mer lågmält.
Det mest frustrerande
Den italienska byråkratin, som tvingade mig att tillbringa en hel dag springandes mellan fakultetens olika kontor, för att till sist behöva ta mig till rektoratet – flera kilometer bort – för att få alla gästprofessorformaliteter i ordning.