Sara är anställd som utvecklare i Borlänge kommun men hoppas också kunna fortsätta med sin forskning.
– Jag har länge haft ett forskningsintresse och sett behovet av samverkan mellan akademi och praktik. När jag blev tillfrågad om jag var intresserad av att bli så kallad ”kommundoktorand” inom ramen för SUD:s verksamhet, tyckte jag att det lät väldigt spännande och svårt att motstå.
Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag är socionom och jurist. Efter avlutade studier påbörjade jag forskarutbildning vid juridiska institutionen i Uppsala inom ett tvärvetenskapligt projekt som hette ”Barn som aktörer”. Av olika skäl avbröt jag forskarstudierna men mitt engagemang för barn i utsatta situationer har i hög grad präglat mitt yrkesliv. Jag har lång erfarenhet av myndighetsbaserat socialt arbete och har arbetat i olika funktioner inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Vad handlar din avhandling om?
– Avhandlingen handlar om våld mot barn, barns rättigheter och samhällets respons och behandlar barns tillgång till skydd och stöd när misstankar om fysiska och sexuella övergrepp anmälts till socialtjänsten.
Hur har du genomfört studierna?
– Avhandlingen består av fyra delarbeten som baseras på både kvantitativa och kvalitativa analyser av socialtjänstakter och intervjuer med arbetsledande socialsekreterare inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
Vad har du kommit fram till?
– Barnens röster i socialtjänstens aktmaterial synliggör hur våldet verkar bortom de fysiska handlingarna och präglas av makt- och kontrolldynamik som har en påtaglig inverkan på deras liv. Samtidigt visar resultaten att barns våldserfarenheter ofta marginaliseras i socialtjänstens utredningsprocess. Trots att barnen i 60,1 % av socialtjänstens utredningar lämnade information om våldsutsatthet och allvarligare våldsformer indikerades i 35,5% av ärendena, avslutades 70,7 % av utredningarna utan skydds- eller stödinsatser och endast 8,2% resulterade i insatser som adresserade våldet. Barnens delaktighet i utredningsprocessen var begränsad. En motsägelsefull praktik som innebar ”skydd mot delaktighet eller oskyddad autonomi” identifierades och illustrerar hur en endimensionell syn på barn som antingen inkompetenta/sårbara eller autonoma riskerar att undergräva både delaktighets- och skyddsrättigheter. Resultaten visar att socialtjänstens diskretionära praktik genererar betydande variationer i hanteringen av våld mot barn och medför påtagliga risker för ojämlik tillgång till skydd och stöd.
På vilket sätt har din forskning koppling till utbildning och samverkan vid Högskolan Dalarna?
– Min forskning samfinansieras av Socialtjänstens utvecklingscentrum Dalarna (SUD) och Borlänge kommun. SUD är ett samverkansorgan bestående av 15 kommuner och Högskolan Dalarna (anm. SUD byter under hösten namn till Hälsa och Välfärd i Dalarna, ”Akademi och yrkesliv i partnerskap”).
Vad finns det för framtida användningsområden av kunskapen?
– Min forskning är viktig för att den belyser svårigheterna för barn som utsätts för våld att få tillgång till adekvat skydd och stöd. Den visar att barns position i utredningsprocessen är svag och att det inte är tillräckligt att de ges möjlighet att komma till tals; de måste ges förutsättningar för ett meningsfullt deltagande och deras röster måste tillerkännas epistemisk (kunskapsmässig) auktoritet. Det är centralt att uppmärksamma våldsdynamiken inverkan på barns förmåga att hävda sina intressen. Resultaten synliggör behovet av att professionella ges adekvata resurser och kompetens för att säkerställa barns rättigheter. Det krävs ett aktivt organisatoriskt ansvar att identifiera, utmana och förändra praktiker som begränsar och undergräver barns rättigheter. En fördjupad förståelse av barns verklighet i utsatta situationer är central för att utveckla utrednings-, skydds- och stödprocesser som på ett meningsfullt sätt svarar mot deras behov.
Något annat du vill nämna om din forskning?
– När det gäller barn som utreds av socialtjänsten, finns etiska och juridiska aspekter som försvårar att direkt involvera dem i forskning, samtidigt som de är centrala kunskapsbärare. Socialtjänstens aktmaterial utgör en alternativ forskningskälla som kan ge kunskap om hur socialtjänsten hanterar barns information om våld, men också kunskap om barns erfarenheter och svårigheter som de möter när de berättar om våldsutsatthet.
Nyhet på du.se: När barn berättar om våld behöver deras röster tas på allvar - Högskolan Dalarna
Inlägg på Linkedin – interagera gärna för större spridning!