I takt med att närsorteringen införs i Falun och Dalarna får många av oss fler kärl på tomten – och mer plast, papper och kartong att ta hand om hemmavid. Förpackningarna kan kännas än mer påtagliga i vardagen.
Det kanske får dig att fundera över: Behöver vi verkligen alla dessa förpackningar? Vore det inte bättre att rejält minska på eller rentav förbjuda förpackningarna?
Mitt korta svar är nej - och nu ska jag förklara varför.
Jag har själv ägnat en hel del av min forskning åt förpackningar och dess roll och påverkan både operativt och strategiskt. Inte sällan går mina slutsatser stick i stäv med vanligt förekommande (miss)uppfattningar.
Förpackningen kan vid en första anblick kännas som onödig, den kostar en hel del, genererar avfall och skapar besvär när vi ska ta hand om de tömda förpackningarna. Men en förpackning har inget självändamål. Tetrapacks grundare Ruben Rausing sa en gång att ”en förpackning ska spara mer än den kostar”.
Förpackningar kan påverka kostnader och skapa värde i försörjningskedjor på många olika sätt. Ett klassiskt exempel här är IKEA:s platta paket som är centrala i företagets affärsmodell. De sparar mycket kostnader i produktion, transport och lagring, genom att förpackningarna volym-minimerats, och att slutmontering av möblerna sker hemma hos konsumenten.
Värde kan också skapas av förpackningen genom att hjälpa konsumenten att göra medvetna val. Utan förpackningar som informerade om sitt innehåll skulle produktutbudet inte kunna vara så stort och i princip all handel behöva ske i butiker med manuell betjäning där personal informerade om och sålde varan. Det skulle vara betydligt mer resurskrävande än dagens självbetjäningsbutiker. Problem skulle också uppstå hemma när produkterna ska konsumeras, till exempel att veta vad som är vad och hur de ska användas.
För förpackningar är det viktigt att se till helheten, där nytta och värde inte sällan uppstår i andra led än kostnaden.
Det gäller alltså att se på förpackningens roll och påverkan i hela värdekedjan. Lätta och volymsnåla förpackningar, som IKEA:s platta paket, sparar resurser vid lagring och transport. Täta material, ofta av plast, förhindrar syre i luften att nå produkten vilket ger längre hållbarhet. Stötdämpande förpackningar minskar transportskador och lagom stora förpackningar gör att innehållet hinner konsumeras innan det blir dåligt och blir till svinn. På olika sätt sparas alltså resurser.
Vi skulle i princip kunna bygga en TV som var så robust att den tålde att distribueras utan förpackning. Den skulle dock bli väldigt dyr, mycket resurskrävande, kraftigt överdimensionerad och kanske inte så vacker i sin typiska användning uppsatt på en vägg i ett hem. Alltså en betydligt mer resurskrävande lösning än som idag när vi vid ankomst till konsument ”klär av” produkten sin förpackning och skickar den till återvinning.
Viktigt att komma ihåg är att vi oftast lagt betydligt mer resurser på själva innehållet än förpackningen. Att då minska på förpackningen i sådan omfattning att produktskadorna ökar, innebär inte sällan att vi gör miljön en björntjänst och högre resursåtgång totalt. Med detta sagt, det finns förstås många förpackningar som fortsatt kan bli ännu bättre, och här kan forskningen hjälpa till.
Naturen kan i många stycken vara en fantastisk förebild och inspirationskälla i utvecklingen mot bättre lösningar.
Bananen – med sitt eget skal – är ett exempel på en fantastisk lösning som naturen själv har utvecklat. Skalet fungerar som en smart förpackning. Det skyddar innehållet, visar mognadsgrad genom sin färg och gör det enkelt att avgöra när bananen är som bäst att äta. Det är dessutom en perfekt portionsförpackning, hygienisk att hantera och kräver inga verktyg. Samtidigt är den helt integrerad i produktionen, gjord av förnybar råvara och kan brytas ner i naturen. Och bananklasen? Den fungerar som ett flexibelt flerpack.
Ja, det är mycket som är perfekt, men det finns också förbättringspotential. Bananerna kräver kraftiga transportlådor i wellpapp för att klara transport från skörd till butik. Konsumentförpackningens vikteffektivitet är låg med en hög andel skal i förhållande till produktinnehållet. Jämför bananen med ett äpple med tunt skal, eller någon processad produkt förpackad i en tunn plastfilm. Volymeffektiviteten är också låg eftersom den krokiga formen ger en hel del luft i transportförpackningarna. Det gör att transporterna blir resurskrävande med förhållandevis stor klimatpåverkan. Kanske kan vi genom innovativ produktutveckling få fram en banan med tunnare och lättare skal i en mer kubisk form?
Förpackningen har, enligt min och många andras forskning, en allt viktigare roll i vår värld med både global och lokal handel. Med rätt utformning, och här kan forskningen göra skillnad, kan den bidra till att spara resurser, minska svinn och göra våra system mer effektiva, både här i Dalarna och globalt.
Jag är övertygad om att problemet sällan är själva förpackningen, utan snarare att utforma och använda den på ett klokt sätt. Rätt använd kan den vara en viktig del av lösningen på vägen mot en mer hållbar värld, både ekonomiskt genom att spara kostnader och skapa mervärde, socialt genom bekvämlighet, utbud och tillgänglighet, och miljömässigt genom minskad total resursåtgång och miljöbelastning. Som konsumenter får vi nog dra ett strå till stacken och bidra genom att närsortera.
Docent och ämnesansvarig för industriell ekonomi på Institutionen för information och teknik på Högskolan Dalarna.
Publicerad i Falu-Kuriren 31 maj 2025