Bedömningskriterier omnämns i Regler för kvalitetskrav: ansvar och kontinuerlig uppföljning av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå i relation till betygs- och bedömningskriterier samt examinationsuppgifter och bedömningskriterier. Bedömningskriterierna syftar till att säkra kvalitet i betyg och examinationer. Tydliga och väl inarbetade bedömningskriterier ger kvalitet i utbildningen.
Styrs av: C 2025/11 Regler för kvalitetskrav: ansvar och kontinuerlig uppföljning av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.
Begreppet avser behörighetskrav som krävs för behörighet till viss utbildning. Behörighet eller behörighetskrav delas in i grundläggande och särskild behörighet. Skillnaden på grundläggande och särskild behörighet förklaras nedan. Rätt behörighetskrav ger studenter med tillräckliga förkunskaper på våra utbildningar.
Att ställa icke nödvändiga behörighetskrav är inte tillåtet enligt gällande regelverk och kan riskera att bli för snävt i vissa fall, vilket kan ge färre potentiella sökande till vissa utbildningar.
Högskolan Dalarnas antagningsordning är det styrdokument som ligger till grund för all antagning.
Styrs av: Högskoleförordningen 7 kap. Antagningsordning för Högskolan Dalarna – utbildning på grundnivå och avancerad nivå HDa C 2024/1363.
Betygskriterierna ska utgå från de lärandemål som anges i kursplanen och beskriva vad som krävs av studenten för att erhålla ett visst betyg. Tydliga betygskriterier ger studenten klarhet i vad som förväntas för att uppnå ett visst betyg.
Otydligt framskrivna betygskriterier riskerar att ge rättsosäker examination.
Styrs av: C 2020/1199 Regler för examination.
”Examens huvudsakliga inriktning anges genom en examensbenämning innefattande ett förled och, om så behövs, ett efterled enligt respektive högskolas närmare bestämmande. Behov av specificeringar av examen utöver ett för- och ett efterled bör tillgodoses i examensbevisets textdel. Omfattande efterled i flera delar bör således undvikas. Om det finns synnerliga skäl kan dock förledet utelämnas och/eller flera efterled användas. Efterled till kandidat-, magister- och masterexamina kan vara "med huvudområdet…", "med inriktning mot…" eller "med … inriktning". Efterled till högskoleexamen kan vara "med inriktning mot…" eller "med … inriktning".
Ett efterled är ett sätt att nischa en generell examen på övergripande nivå.
Styrs av: SUHF Rek 2010:2.
Examensbenämningen informerar om vilken typ av examen som utfärdats, till exempel sjökaptensexamen, ekonomie kandidatexamen, läkarexamen, högskoleexamen eller licentiatexamen. Innebörden är själva typen av examen som exempelvis kan vara en högskoleexamen, en kandidatexamen eller en specifik yrkesexamen. Högskoleförordningen specificerar vilka examina som finns, både yrkes- och generella, och vad som är minst möjliga gemensamma krav, såsom visst antal högskolepoäng, successiv fördjupning och examensarbete.
Styrs av: Högskoleförordningen, bilaga 2 (examensordningen).
Lokal examensordning
Lokala examensbeskrivningar syftar till kvalitetssäkring, där vi säkrar upp att de examina vi utfärdar uppfyller specifika mål och kriterier. Exempel: En lokal examensbeskrivning kan utgöra något eller alla av följande: definition av huvudområde, krav för att få ett särskilt förled, krav för att få en viss inriktning på examen eller till och med ett helhetskrav för en viss examen. Detta gör att vi vet vad våra studenter kan och därmed vad våra examina står för.
Styrs av: Lokala examensbeskrivningar (under framtagande).
Nationella examensbeskrivningar fastställer minimikrav på alla typer av examina, så att alla lärosäten åtminstone ser till att dessa krav uppfylls. Det avser antal poäng på examen, eventuella poängkrav på successiv fördjupning, antal högskolepoäng på examensarbete, samt mer eller mindre specifika lärandemål, där yrkesexamina är mer specifika. Fokus ligger på kvalitetssäkring snarare än kvantitetssäkring, vilket var fallet före 1 juli 2007, då man enbart räknade antal poäng men saknade lärandemål. Examina ska vara jämförbara oavsett utfärdande lärosäten.
Vissa examina, såsom ämneslärare, grundskolelärare och yrkeslärare, är extremt detaljstyrda och känsliga för påverkan av sittande regering.
Styrs av: Högskoleförordningen, bilaga 2 (examensordningen).
En generell examen kan utfärdas på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Högskoleexamen och kandidatexamen är examina på grundnivå, magisterexamen och masterexamen är examina på avancerad nivå. Generella examina utfärdas inom huvudområde, men undantag finns: Högskoleexamen kan även utfärdas helt programbaserat, utan huvudområde men med inriktning.
En generell examen på forskarnivå utfärdas inom ett forskarutbildningsämne.
Ett program (utbildningsplan) kan ha flera examensutgångar. Samhällsvetarprogrammet har till exempel två examensutgångar: statsvetenskap och sociologi. Studenterna på samhällsvetarprogrammet väljer vilken utgång de ska ha. Den som söker till ämneslärarprogrammet kan välja på ett flertal examensutgångar, till exempel svenska/historia eller engelska/franska.
En examensutgånge handlar mer om olika huvudområden som kan inrymmas i ett och samma program/utbildningsplan, medan inriktning handlar om det som gör just den här utbildningen unik, till exempel en inriktning mot hållbar utveckling, datavetenskaper eller irländsk litteratur.
Examinationsformer ska anges i kursplanen och minst preciseras enligt följande punkter: muntlig, skriftlig eller i annan form; övervakad eller inte; bedöms enskilt eller i grupp; sker på campus, online eller på annan plats. Examinationsformer ska vara angivna så att studenterna vet vad som förväntas i en specifik kurs. På så sätt kan studenterna vara väl förberedda och examineras på ett väl avvägt sätt utifrån kursens mål.
En examinationsform som inte är angiven i kursplanen får inte användas i kursen.
Styrs av: C 2020/1199 Regler för examination.
Utbildning på forskarnivå ges inom forskarutbildningsämnen. Licentiat- och doktorsexamen utfärdas inom dessa ämnen.
Examens huvudsakliga inriktning anges genom en examensbenämning innefattande ett förled. Förled som får användas av lärosätena inkluderar Agronomie, Ekonomie, Farmacie, Filosofie, Juris, Medicine, Naturvetenskaplig, Odontologie, Politices, Skoglig, Teknologie, Teologie och Veterinärmedicine. Ett förled är ett sätt att nischa en generell examen på övergripande nivå.
Styrs av: SUHF Rek 2010:2.
Grundläggande behörighet krävs till all utbildning på högskolenivå. Grundläggande behörighet innebär att en person har de nödvändiga förkunskaperna för att kunna antas till högskoleutbildning på grund och avancerad nivå. Om en utbildning bara kräver grundläggande behörighet innebär det att inga kunskaper utöver grundläggande behörighet behövs. Att enbart kräva grundläggande behörighet ger möjlighet att rekrytera en bredd av kompetenser till en utbildning.
Mer information om grundläggande behörighet går att läsa på antagning.se.
Högskolan Dalarnas antagningsordning är det styrdokument som ligger till grund för all antagning.
Styrs av: Antagningsordning för Högskolan Dalarna – utbildning på grundnivå och avancerad nivå HDa 2024/1363.
(HF) 1993:100 7 kap.
Huvudområdet ska tillse att lärandemålen för generell examen enligt högskoleförordningens bilaga 2 (examensordningen) är uppfyllda. Ett huvudområde är ett kunskapsområde inom ett akademiskt ämne, eller ett tematiskt område av tvär- eller mångvetenskaplig karaktär. Det är huvudområdet som visar profilen på en kandidat/magister/masterexamen. Lärandemålen för en specifik generell examen ska uppfyllas genom huvudområdets kurser.
Kvalitetssäkringen tryggas då ett huvudområde kan beskrivas och definieras. Huvudområden kan heta likadant på olika lärosäten men ha olika innehåll. Svenska lärosäten accepterar dock varandras kurser inom huvudområdet, vilket innebär att en student som har med sig kurser inom ett huvudområde från ett annat lärosäte kan ta med dessa som huvudområdeskurser i en examen som utfärdas vid Högskolan Dalarna.
En kurs som ges av ett ämne med huvudområdesrätt måste inte ingå i huvudområde. Den ska ingå i huvudområdet om den bidrar till att uppfylla examensmålen för en generell examen.
Styrs av: Högskoleförordningen, bilaga 2 (examensordningen); C 2024/414; C 2024/492.
För att kvalitetssäkra huvudområdet ska det finnas ett minsta gemensamt krav som beskriver kärnan. Förhållandet mellan huvudområde, förled och examensbeskrivning hänger ihop och det är viktigt att detta framgår i den planerade utbildningen. Kvalitetssäkringen av en utfärdad examen tryggas, men det kan innebära att en students ansökan om examen avslås om studenten inte har samtliga kurser i examensansökan i huvudområdet. Exempel: Huvudområdet nationalekonomi (NEK) har krav på mikrodataanalys. Om en student har 180 hp ren NEK men saknar mikrodataanalys så kan inte en examen inom huvudområdet NEK beviljas.
Styrs av: C 2024/1472.
Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Statistiska centralbyrån (SCB) fastställer grupperingar av huvudområden för beskrivning av generella och konstnärliga examina i den officiella statistiken, så kallade huvudområdesgrupper. Utgångspunkten för grupperingen är svensk utbildningsnomenklatur (SUN 2000). Den nationella klassificeringen består av både benämning och kod.
Inrättande av ämnen, huvudområden, yrkesexamina och utbildningsprogram är strategiska beslut där högskolan åtar sig betydande ansvar av såväl kvalitativ som ekonomisk art. Inför att en process för inrättande startar sker en verksamhetsplaneringsprocess där institutionernas strategiska målsättningar formaliseras i en verksamhetsplan. Detta är en styrd process som leder till att strategiska målsättningar möts.
Processen kan uppfattas som mindre flexibel, och det finns en risk att den styrda processen gör att det uppfattas som en ovilja att inrätta, medan det egentligen syftar till att höja kvaliteten och följa högskolans strategiska riktning.
Styrs av: C 2024/414.
Ett kurspaket är sammanhållna kurser med samma ingående behörighetskrav. Innebörden av ett kurspaket är att studenten antas till samtliga kurser inom ramen för kurspaketet. Kurspaket erbjuder en struktur av sammansatta kurser som går att läsa enskilt eller som ett kurspaket. En nackdel är att en student som redan läst en viss kurs i ett kurspaket tar upp platser för andra. Dessutom kan de ekonomiska konsekvenserna av kurspaket vara mindre fördelaktiga jämfört med att ha sammanhållna 30 hp-kurser istället för fyra kurser à 7,5 hp.
En sökande kan söka till både kurspaketet och de enskilda ingående kurserna, vilket kan vara missvisande i antalet individuella sökande.
Kursplanen är ett juridiskt bindande dokument som är reglerat av högskoleförordningen och av styrdokument fastställda av Högskolan Dalarna. Den innehåller information om kursens mål, innehåll, undervisningsformer, examination och förkunskapskrav. Kursplanen fungerar som en vägledning för både studenter och lärare och säkerställer att alla vet vad som förväntas under kursens gång. En väl genomarbetad kursplan ger kvalitet i utbildning och rätt antagna studenter med rätt förväntningar.
Styrs av: Högskoleförordningen 6 kap samt Regler för kurs- och utbildningsplaner på grundnivå och på avancerad nivå C 2024/1279.
Moduler är de delar av en kurs som studenten får resultat på i Ladok. Dessa används för resultatrapportering av examinerande delar av kurser i Ladok. Summan av de examinerande delarnas högskolepoäng måste stämma med kursens högskolepoäng. Examinationerna kan även vara användbara i tillgodoräknandeärenden, både för studenter som vill tillgodoräkna sig del av kurs vid Högskolan Dalarna och studenter som vill tillgodoräkna kursen eller del av kursen vid annat lärosäte. Ekonomisk tilldelning sker vid varje godkänd modul. Moduler kan användas vid behörighetsbedömning. Antal avklarade poäng är även en viktig information för studenterna gällande deras studiemedel (CSN).
Det är viktigt att inte göra examinationsdelarna onödigt detaljerade eller så att de omfattar för få poäng om det inte finns ett särskilt syfte med det. Det kan vara svårt att förstå samband och skillnad mellan examinationsform och modul.
Det finns obligatoriska moment som i regel också är examinerande och fungerar som avstämningar i förhållande till de mål som den aktuella kursen har enligt kursplanen. Begreppet moment inom högre utbildning refererar till en specifik del eller enhet av en kurs eller utbildningsprogram. Ett moment kan vara en föreläsning, seminarium, laboration eller annan typ av undervisningsaktivitet som ingår i kursens struktur. Momenten är ofta utformade för att ge studenterna möjlighet att fördjupa sig i olika aspekter av ämnet och kan inkludera både teoretiska och praktiska delar.
Det finns en risk för sammanblandning med begreppet modul, som används för rapportering i Ladok (Se nedan).
Styrs av: C 2020/1199 Regler för examination.
Programinriktningens funktion är att nischa ett program från ett ganska generiskt namn eller innehåll till att ge det en liten extra "edge". Det innebär att synliggöra att just det här programmet eller utbildningsplanen har något som sticker ut, som gör det lite bättre, mer intressant eller mer attraktivt. Detta kan hjälpa oss att stå oss bättre i konkurrensen om studenterna. Vi kan synliggöra inriktningen på examensbevisets framsida genom att lägga till "Inriktning: X" under examensbenämning och huvudområde.
Exempel:
- Filosofie magisterexamen
- Huvudområde: Mikrodataanalys
- Inriktning: Business Intelligence
Nästan ingen utbildningsplan använder sig av denna möjlighet.
Styrs av: Examensbeskrivning och utbildningsplaner.
Resursämnen är ämnen som inte har ansvar för något huvudområde och/eller yrkesexamen. Dessa ämnen ger kurser och utgör även stöd och komplement för utbildning på grund- och avancerad nivå. Vid inrättande av resursämnen ställs inte lika höga krav som för ämnen som ansvarar för huvudområde och/eller yrkesexamen. Begreppets funktion är att påvisa att det finns en skillnad mellan ämnen som har ansvar för ett huvudområde eller yrkesexamen och ämnen som inte har de. Vid sidan av de ämnen på grundnivå och avancerad nivå som utgör huvudområden finns det vid Högskolan Dalarna ett antal resursämnen där möjlighet finns till studier på grundläggande nivå. Någon examen i ämnet kan inte utfärdas. En kurs som tillhör ett resursämne kan ingå i ett huvudområde, eftersom ett huvudområde kan bestå av ett tvär- eller mångvetenskapligt område. Om en kurs som tillhör resursämnet filosofi bidrar till uppfyllandet av ett specifikt huvudområdes mål så kan den alltså huvudområdesmärkas med det aktuella huvudområdets namn.
Resursämnen kan misstas för att vara inrättade akademiska ämnen.
Styrs av: C 2024/414.
Rättssäkerhet innebär bland annat att samhällets myndighetsutövning sker på korrekt sätt enligt grundlag, lag och andra författningar. Den enskilda har därmed ett skydd för godtyckliga ingrepp från samhällets sida. Alla ska bedömas på likartat sätt i liknande ärenden. Ett tydliggörande av krav på likabehandling tvingar oss att ta fram strukturer och rutiner för att säkerställa att en individ inte missgynnas genom slarv eller personliga "tyckanden". Vi har en skyldighet att behandla alla lika och att vi följer regelverken. Vi minimerar risken att fatta godtyckliga beslut, präglade av subjektiva åsikter.
Särskild behörighet innebär att det krävs mer än grundläggande behörighet för att antas till en viss utbildning. Särskild behörighet ska vara helt nödvändig för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Det är viktigt att den särskilda behörigheten är genomtänkt och väl anpassad till det som faktiskt krävs för att klara utbildningen. Det gäller oavsett om den särskilda behörigheten är specifika gymnasiekurser, totalt antal tidigare tagna högskolepoäng eller specifika högskolekurser. Särskild behörighet innebär inte ett sätt att välja ut vilka “kategorier” av studenter man vill ha.
Högskolan Dalarnas antagningsordning är det styrdokument som ligger till grund för all antagning.
Styrs av: Antagningsordning för Högskolan Dalarna – utbildning på grundnivå och avancerad nivå HDa C 2023/876.
(HF) 1993:100 7 kap.
”Behov av specificeringar av examen utöver ett för- och ett efterled bör tillgodoses i examensbevisets textdel”. Funktionen är att förtydliga en examens inriktning utan att använda sig av efterled. Exempel är att vi skriver, på två rader:
Filosofie magisterexamen.
Huvudområde: Tyska
"Filosofie magisterexamen" är examensbenämningen och ”Huvudområde: Tyska" är textdelen. Innebörden är ett förtydligande av examens inriktning. När man använder sig av textdel undviker man att det blir efterled på efterled.
Styrs av: Lokala examensbeskrivningar (under framtagande).
Utbildningsområde är en indelningsgrund för regeringens tilldelning av resurser för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Totalt finns 21 utbildningsområden. Högskolan Dalarna har rätt att avräkna studenter inom elva av dessa områden:
- Humaniora
- Juridik
- Samhällsvetenskap
- Naturvetenskap
- Teknik
- Medicin
- Undervisning
- VFU
- Övrigt
- Media
- Idrott
Klassificeringen i utbildningsområde ska, enligt nationell reglering, ske utifrån ämnesinnehåll och inte utifrån resursåtgång, undervisningsmetod eller utbildningsprogram där kursen ingår.
Styrs av: I regleringsbrev avseende universitet och högskolor, bilaga 2 (esv.se), i den så kallade krysslistan, anges vilka utbildningsområden som tilldelats de olika lärosätena.
För utbildningsprogram ska det finnas en utbildningsplan enligt högskoleförordningen (6 kap. 16§). En utbildningsplan används för att uppnå en önskad kombination av kurser och är en fast studieplan för studenten och lärosätet att följa och upprätthålla. En student som antagits till en utbildningsplan garanteras examen efter genomförda studier och har förtur/platsgaranti till kurserna. Lärosätet är skyldigt att tillhandahålla samtliga kurser som anges i utbildningsplanen under programmets nominella tid plus ett ytterligare år (om utbildningen ges på heltid), oavsett hur få studenter det är.
Begreppet utbildningsplan används ibland på samma sätt som begreppet program.
Exempel: Om en student som antagits till utbildningsplan AAA tillåts läsa kurser till en senare version av utbildningsplanen BBB (till exempel efter ett studieuppehåll) blir det problem vid ansökan om examen. Detta då studenten inte läst alla kurser inom AAA. Lösningen är att uppmana studenten att ansöka till senare del av program, till BBB.
Styrs av: Högskoleförordningen 6 kap, §§ 16-17; C 2024/1279.
Kurser får sammanföras till utbildningsprogram enligt högskoleförordningen (6 kap §13). Ett program är ett paraplybegrepp, exempelvis när rektor beslutar att HDA ska erbjuda ekonomprogrammet V26. Ett program är en samling kurser som tillsammans bildar en helhet och leder till en specifik examen. Högskolans samlade programutbud är beslutade av rektor, och nya utbildningsprogram följer beslutad inrättandeprocess. Det är lätt att marknadsföra utbildningar i programform. Många vill veta exakt vad de ska läsa och väljer helst program.
Begreppet program används ibland som om man menar en utbildningsplan.
Exempel: Vi kan ha beslut om att ge ett högskoleprogram i entreprenöriellt företagande, men vi har i själva verket tre aktiva utbildningsplaner.
Styrs av: Högskoleförordningen 6 kap, §13; C 2024/414.
Ett ämne omfattar en uppsättning teorier, begrepp, metoder och tillämpningar. Forskning inom ämnet bidrar till utveckling av dessa eller till nya teorier och metoder. Ett ämne representerar ett kunskapsområde inom vilket forskning och utbildning bedrivs, och som Detta ger tydlighet och möjlighet att avgränsa i förhållande till andra akademiska ämnen och skapar en röd tråd utifrån den kompetens högskolan har att utbilda inom ett visst ämne, vilket leder till kvalitet.
Styrs av: C 2024/491; C 2024/414.
För varje ämne ska det finnas en definition som används för att avgöra ämnestillhörighet för kurser, göra bedömningar vid tillgodoräknande och validering samt avgöra lärarpersonalens huvudsakliga ämnestillhörighet. Definitionen ska vara kortfattad och precisera ämnets kärna. Tydlighet i hur ämnet är definierat och sammansatt i förhållande till ett antal omkringliggande faktorer är viktigt.
Definitionen kan uppfattas som begränsande då den ska vara kortfattad och beslutas av rektor. Ämnesdefinitionen kan ibland misstas för huvudområdesdefinition.
Styrs av: C 2024/414.