Caroline Koenders och Natalie Lostakova, magister i företagsekonomi
Caroline Koenders och Natalie Lostakova tog en masterexamen i företagsekonomi vid Högskolan Dalarna. Deras uppsats undersökte neurodivergenta medarbetares levda erfarenheter av arbetskrav, arbetsresurser och ledarskap genom ett kvalitativt JD-R-perspektiv. Sammanfattningsvis visade resultaten att neurodivergenta medarbetare möter betydande kognitiva, emotionella, organisatoriska och identitetsrelaterade krav, och att stödjande ledarskap samt anpassade formella, informella och personliga resurser är avgörande för att skydda deras arbetsrelaterade välbefinnande och förebygga stress och utbrändhet.
Varför valde ni just detta ämne?
Vi valde detta ämne eftersom neurodiversitet fortfarande är relativt underforskat inom företagsekonomi och management. Intresset för neurodiversitet ökar, särskilt på sociala medier och bland yngre generationer som nu träder in på arbetsmarknaden. Samtidigt har mycket av den befintliga forskningen fokuserat på organisatoriska ledares eller HR-professionellas perspektiv, snarare än på neurodivergenta medarbetares egna erfarenheter.
Vi ville ge röst åt neurodivergenta medarbetare för att bättre förstå vilka aspekter av arbetet de upplever som utmanande respektive stödjande i en verklig arbetskontext, och hur dessa faktorer påverkar deras välbefinnande.
Vilka centrala resultat eller slutsatser kom ni fram till?
Våra resultat visar att neurodivergenta medarbetare ofta möter arbetsplatsutmaningar som sträcker sig bortom arbetsbelastning. Dessa inkluderar kognitiv överbelastning (t.ex. svårigheter att fokusera och mental utmattning), emotionell påfrestning (t.ex. maskering och emotionell reglering), bristande förståelse från ledarskapet, stigma och bias, outtalade förväntningar samt press att anpassa sig till neurotypiska normer. Vi drog slutsatsen att dessa faktorer sammantaget påverkar neurodivergenta medarbetares arbetsrelaterade välbefinnande negativt, särskilt när arbetsplatsstöd är begränsat, otydligt eller inkonsekvent. Mycket av detta arbete tar formen av osynligt arbete som ofta förblir oerkänt inom organisationer.
Samtidigt fann vi att stödjande praktiker såsom arbetsanpassningar, autonomi, tydlig kommunikation, stödjande kollegor och inkluderande ledarskap kan förbättra neurodivergenta medarbetares upplevelse av psykologisk trygghet, tillhörighet, motivation och engagemang avsevärt. En central slutsats är att psykologisk trygghet fungerar som grunden för inkludering, vilket innebär att stöd endast är effektivt när medarbetare känner sig trygga att uttrycka sina behov utan rädsla för stigma eller negativa konsekvenser. Sammantaget betonar resultaten vikten av att gå bortom individuella copingstrategier och i stället arbeta mot mer inkluderande och hållbara arbetsplatspraktiker.
Hur skulle ni vilja se att resultaten från er uppsats används i framtiden? Vem kan dra nytta av era slutsatser?
Vi skulle vilja att resultaten bidrar till utvecklingen av mer inkluderande och hållbara arbetsplatser. Våra resultat visar att många av de utmaningar som neurodivergenta medarbetare möter inte är individuella problem, utan är inbäddade i vardagliga arbetsplatsstrukturer, normer och ledarskapspraktiker.
Vi tror att resultaten kan ge organisationer, chefer och HR-professionella värdefulla insikter för att reflektera över hur arbete och arbetsplatser utformas, hur prestation bedöms samt hur stöd kommuniceras och görs tillgängligt. Studien kan även vara värdefull för DEI-initiativ genom att synliggöra betydelsen av psykologisk trygghet och inkluderande ledarskap.
Vi hoppas också att forskningen bidrar till ökad medvetenhet om neurodiversitet och neurodivergenta medarbetares levda erfarenheter, och hjälper till att förskjuta fokus från att ”fixa individer” till att förbättra organisatoriska praktiker. I förlängningen hoppas vi att resultaten stödjer organisationer i att bättre erkänna kognitiv mångfald och skapa miljöer där olika sätt att arbeta värdesätts och stöds.
Hur planerar ni att använda stipendiet?
Vi skulle vilja använda stipendiet för att delta i en internationell konferens om neurodiversitet, mångfald och inkludering eller HR-praktiker. Detta skulle ge oss möjlighet att knyta kontakter med yrkesverksamma som driver forskning och utveckling inom HR och arbetsplatsinkludering, dela insikter från vår forskning samt ta del av nya perspektiv och aktuella utvecklingar inom området.
Vad gör ni efter examen? Använder ni kunskaperna från era studier på något sätt?
Att ta examen från Högskolan Dalarna har varit en värdefull erfarenhet som breddade vår förståelse för olika affärsområden samt hållbarhet. Även om vi i nuläget har valt olika vägar efter examen, har utbildningen och uppsatsarbetet öppnat nya möjligheter för oss båda, både akademiskt och professionellt.
Caroline har valt att fortsätta med vidare studier vid Uppsala universitet med fokus på strategisk styrning och organisationsförändring, medan Natalie tillämpar dessa insikter i ett professionellt sammanhang. De kunskaper, färdigheter och perspektiv vi fick vid Högskolan Dalarna – särskilt inom kritiskt tänkande, forskning och hållbarhet – fortsätter att vägleda oss i nästa steg av våra respektive resor.
Vilka råd har ni till andra studenter som ska skriva uppsats?
Börja fundera på ert uppsatsämne tidigt och välj något som ni genuint är intresserade av, men som också är realistiskt vad gäller omfattning och datatillgång, eftersom genomförbarhet ofta underskattas. Vi uppmuntrar också starkt att ställa frågor och be om feedback tidigt, både från handledare och medstudenter, då tidig vägledning kan göra stor skillnad och minska onödig stress senare i processen.
Vad är ert helhetsintryck av att studera vid Högskolan Dalarna?
Vårt helhetsintryck av att studera vid Högskolan Dalarna är mycket positivt. Universitetets relativt lilla storlek möjliggör nära kontakt och personlig uppmärksamhet, vilket skapar en genuint stödjande akademisk miljö. Under utbildningen lades stor vikt vid handledning, praktisk relevans och uppmuntran från lärarna. Detta gav oss möjlighet att fördjupa oss i meningsfulla ämnen samtidigt som vi utvecklade färdigheter och perspektiv som är mycket värdefulla i arbetslivet.
Hur har hållbarhet integrerats i er utbildning vid Högskolan Dalarna, och hur påverkade det ert uppsatsarbete?
Hållbarhet behandlades inte som ett separat ämne utan var integrerat genom hela utbildningen vid Högskolan Dalarna, särskilt genom kurser i företags samhällsansvar, men också som ett återkommande perspektiv i programmet. Detta uppmuntrade oss att se bortom organisatorisk prestation och att beakta den bredare samhälleliga påverkan av arbetsplatspraktiker, styrning och organisatoriskt ansvar.
Detta perspektiv påverkade direkt hur vi ramade in vår uppsats. I stället för att närma oss hållbarhet ur ett miljömässigt eller enbart ekonomiskt perspektiv fokuserade vi på social hållbarhet, särskilt inkludering, välbefinnande och jämlikhet i arbetslivet. Att betrakta neurodiversitetsinkludering som en del av social hållbarhet vägledde oss i att kritiskt granska arbetsplatspraktiker och undersöka hur inkluderande arbetssätt kan bidra till långsiktigt medarbetarvälbefinnande och organisationers sociala hållbarhet.