En bärande princip i den svenska skolan som också finns framskriven i skollagen är att alla elever ska få den ledning och stimulans som krävs för att de – utifrån sina behov och förutsättningar – ska utvecklas så långt som möjligt (SFS 2010:800). I en studie om planering av matematikundervisning framkom att flera av lärarna planerar sin undervisning i matematik med – som de uttrycker det – elever i mitten/normalelever/mittenfåran – i åtanke (Grundén, 2019). Resultaten indikerar att de anpassningar som görs för att möta elevers olika behov framför allt handlar om att ge elever mer tid eller anpassa antalet uppgifter, vilket skulle kunna betyda att inte full hänsyn tas till elevers olikheter. Sådana anpassningar är i linje med vad Ainscow et al. (2004) beskriver som ett snävt synsätt på inkludering där grupper av elever ska inkluderas i den vanliga undervisningen. Författarna menar att ett bredare synsätt innebär att olikheter bejakas och diversiteten ses som en resurs i undervisningen.
Denna förstudie görs för att se hur svenska matematiklärare ser på variation hos elever, hur de modifierar och anpassar undervisning utifrån variation och på vilka sätt variation används som resurs i undervisning.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
