Under 1930-talet blev Sverige en förebild för andra länder. Den som framförallt påverkade detta var den amerikanske journalisten Marquis Childs som 1936 gav ut boken "Sweden: The Middle Way". Childs bok påverkade omvärldens syn på Sverige och Sverige har därefter under en stor del av 1900-talet upplevt sig vara ”världens modernaste land”. Inom ramen för projektet ”Sverige blir till i Bryssel, Paris och New York – Globala och spatiala förhandlingar på 1930-talets världsutställningar” undersöker jag konstruktionen av Sverige som "världens modernaste land” ur ett globalhistoriskt perspektiv. Undersökningarna fokuserar på de världsutställningar som anordnades på 1930-talet och som ägde rum i Bryssel 1935, Paris 1937 och New York 1939.
Undersökningarna inom projektet sker med hjälp av kulturgeografen David Harveys rumsmodell varvid det föreställda rummet, det levda rummet och det upplevda rummet undersöks i förhållande till det absoluta, det relativa och relationella rummet. Projektet fokuserar därför på planerna för hur Sverige skulle framställas (det föreställda rummet), presentationerna av Sverige (det levda rummet) och reaktionerna på hur Sverige presenterade sig (det upplevda rummet).
I detta delprojekt undersöks planerna för hur Sverige skulle framställas vid världsutställningen i Paris 1937. I det absoluta rummet återfinns de tre planer som berörde den socialekonomiska avdelningen och som fördes fram inför utställningen, i det relativa Childs bok och i det relationella rummet de krafter som skapade det svenska tidsrummet såsom det kom till uttryck på världsutställningen i Paris 1937, det vill säga fascism och kommunism.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
