Om språket - Japanska

Japansk indata

---

Japansk indata (input) på icke-japansk Windows

Hur man installerar japansk indata

På de nyaste versionerna av Windows följer japanska med som standard. En hemsida med utförlig information om hur man aktiverar indata för asiatiska språk finns här:

www.coscom.co.jp/learnjapanese801/install_ime.html

Att tänka på när man aktiverar japanska är att man behåller det förvalda japanska tangentbordet, även om man själv har ett svenskt, för annars fungerar inte den japanska indatan.

Om du av någon anledning inte kan aktivera japansk indata på Windows (de nödvändiga filerna är kanske inte installerade och du saknar installationsmedia) kan det vara värt att prova Googles program för indata. Du hittar det här (tyvärr är sidan endast tillgänglig på japanska):

www.google.co.jp/ime/

---

Hur man använder japansk indata på Windows

För att skriva på japanska med hjälp av Microsofts IME (input method editor) gör man på följande sätt:

• Starta Word eller liknande. På äldre operativsystem måste man välja något program som fungerar med japansk input.
• Tryck alt + shift tills JA eller JP kommer upp i språkfältet. (Språkfältet sitter antingen fast till höger på aktivitetsfältet, listen längst ner på skrivbordet, eller så ligger det löst var som helst på skrivbordet.) Man kan också klicka med musen på SV (om det är en svensk dator) i språkfältet och välja japanska på menyn som kommer upp.
• Normalt är förvalet direkt indata med latinska bokstäver när man väljer japanska, så man måste byta till hiragana-indata om man vill skriva på japanska. Man väljer då antingen med musen på menyn vid "input mode" i språkfältet, eller så kan man trycka <Alt> + § (tangenten under <Esc>, § på svenskt tangentbord).
• När man skriver med hiragana syns en streckad linje under tecknen. Slår man mellanslag kommer förslag på kanji upp i en lista. Man söker med mellanslag eller pil-tangenterna och väljer med <Enter>.
• Katakana-input väljer man med musen från menyn under input mode. Alternativt kan man använda funktions-tangenterna enligt nedan:
  あいうえお + F7 blir アイウエオ
  あいうえお + F8 blir ｱｲｳｴｵ
  あいうえお + F9 blir ａｉｕｅｏ
  あいうえお + F10 blir aiueo
  あいうえお + F6 betyder att man väljer あいうえお som hiragana
  あいうえお + F4 blir あいうえおあいうえお
  F5 gör en sökning efter kanji via radikalen

---

Japansk indata på Macintosh

Macintosh har sedan OS 9 haft stöd för japanska som standard. En artikel som täcker det mesta man behöver känna till är "Japanese for your Mac":

redcocoon.org/cab/mysoft.html

---

Japanska typsnitt

När man aktiverar stöd för östasiatiska språk installeras de vanligaste typsnitten för japanska och kinesiska. Om man av någon anledning inte kan göra detta eller om man vill ha litet mer variation finns det ett ganska stort antal japanska typsnitt som man kan ladda ner och använda gratis. En lista över några av dessa finns här:

www.wazu.jp/gallery/Fonts_Japanese.html

Ett typsnitt som är väl anpassat till och lättläst på datorskärmen finns att ladda ner härifrån:

dicey.org/vlgothic/

För att bara kunna läsa japansk text behöver man ingen indata-funktion utan det räcker att man har ett japanskt typsnitt installerat.

Japanskans skriftsystem

Man skriver japanska med tre olika typer av tecken: hiragana, katakana och kanji. Dessutom används också latinska bokstäver då och då i japanska texter. Dessa kallas då rômaji. Äldst av dessa är kanji. Detta är ”kinesiska tecken”, en skrift som i första hand uttrycker betydelser snarare än uttal. Hiragana och katakana är två skriftsystem som har utvecklats i Japan. Båda dessa är fonetiska, dvs de används för att skriva uttalet, men varje enskilt tecken har ingen egen betydelse. De skapades genom att man valde kanji med passande uttal och förenklade dessa. För katakana tog man delar av kanji, för hiragana tog man kursiva versioner av kanji som förenklades ytterligare.

Modern japansk skrift består mest av hiragana blandat med kanji, medan katakana har en mer specialiserad användning. Man lämnar inga mellanrum mellan orden. Kanji används för den betydelsebärande delen av språket. Substantiv och stammen på verb och adjektiv skrivs normalt med kanji medan ändelser, hjälpverb och partiklar (postpositioner) skrivs med hiragana. En del ord, ofta sådana som annars skrivs med svåra eller mycket ovanliga kanji kan också skrivas med hiragana. Om man använder kanji som inte ingår i de omkring 2000 tecken som används i modern standardjapanska, brukar man skriva uttalet bredvid tecknen med hiragana. Sådana hiragana kallas furigana. Barnböcker kan skrivas helt med hiragana. I sådana texter brukar man ha mellanrum mellan orden, eftersom det utan kanji blir otydligt var ett ord slutar och ett annat börjar.

Katakana används för utländska namn, låneord, onomatopoetiska uttryck och ibland för namn på djur och växter. Kinesiska ord och namn brukar dock skrivas med kanji. Det finns inga fasta regler för det här och japanska namn på djur och växter skrivs lika ofta med hiragana eller kanji.

En japansk text skrivs vanligtvis uppifrån och ner, och från höger till vänster. Numera har det dock blivit allt vanligare att man skriver horisontellt, från vänster till höger. I synnerhet på internet möter man nästan bara detta skrivsätt.

Kana-tecknen

Kana är en gemensam term för både hiragana och katakana. I modern japanska används 46 olika hiragana-tecken och lika många katakana-tecken. Dessa brukar ställas upp i ett alfabet som kallas gojûonzu, ”kartan med 50 tecken”, trots att det inte är fullt 50 tecken. Ibland talar man också om aiueo-ordningen efter den första raden i detta alfabet. Nedan finns dessa gojûonzu för både hiragana och katakana. Man läser dessa uppifrån och ner, och från höger till vänster.

Hiragana:

 

Katakana:

Tecknen i dessa är ordnade systematiskt i 10 vertikala och 5 horisontella rader, så det är betydligt enklare att orientera sig i den här uppställningen än i vårt alfabet. I varje horisontell rad är vokalljudet detsamma och i varje vertikal rad är den konsonantljudet densamma, med några få undantag då uttalet förvrängts: si → shi, ti → chi, tu → tsu, hu → fu. Två tecken har uttalet "o". Tecknet "o" i samma rad som "wa" uttalades ursprungligen "wo". Det används bara för ett enda ord och uttalas då alltid o. Det sista tecknet, "n", är ett senare tillägg och ligger därför utanför kartan. De här tecknen är dock inte tillräckliga för att få fram alla språkljud i japanskan. Det finns ett antal tonande konsonanter som man skriver genom att lägga till s.k. dakuten till kana-tecknen. Det är små prickar eller ringar som man skriver uppe till höger om varje tecken. De konsonantljud man får fram med dessa kallas för dakuon.

 

Katakana:

Hiragana:

 

Hiragana:

 

 

 

Katakana:

I modern japanska finns dessutom några språkljud som mest används då man skriver låneord, utländska namn eller utländska ord. Dessa skrivs normalt med katakana. Vissa av dem är relativt vanliga medan andra knappast används alls. Några exempel finns i tabellen nedan, men det skapas hela tiden nya varianter, så man kan hitta fler än dessa.

Uttal
Hur ska dessa tecken uttalas? Här hittar du en översikt över hur de japanska språkljuden bäst uttalas om man har svenska som modersmål.