Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
Än en gång har Högskolan Dalarnas mediestudenter visat upp sina talanger. Samtliga tre inlämnade bidrag i kategorin Rising Award fick nämligen pris under den årliga filmfestivalen i Örebro. Guld, silver och brons.
– Det känns fantastiskt eftersom det är ett viktigt projekt som gör skillnad, säger Angelica Ingólfsson, som tillsammans med Amanda Westergren, Tim Kammerborn och William Nylén gjorde det vinnande bidraget "Bakom stängda dörrar".
”Bakom stängda dörrar” är en kampanj bestående av tre filmer som producerades för Tjejjouren Dalia. Filmerna belyser tunga ämnen såsom övergrepp i nära relationer, ätstörningar och våldtäkt.
– Det var ju såklart tunga inspelningsdagar med tanke på ämnena vi behandlar i kampanjen. Inspelningen krävde ofta flera pauser. Men vi alla är otroligt stolta över resultatet och filmerna är verkligen jätteviktiga. Skapta för att väcka diskussion, säger Angelica.
Live at Heart är en nationell tävling för dokumentär och beställningsfilm producerad på en eftergymnasial utbildning, högskola eller universitet. Tävlingens syfte är att uppmuntra unga talanger till filmskapande och ge en första hjälp till etablering inom områdena för dokumentär och beställningsfilm. Filmerna bedömdes av en jury representerad av filmbranschen och näringslivet – samtliga med professionell erfarenhet från dokumentär och beställningsfilm.
Även silver och bronsplatsen gick till studenterna som läst Filmdesign.
Silver fick filmen ”Min käre bror” som producerades för Tobiasregistret av William Nyhlén, Angelica Ingólfsson och Joel Magnusson och bronset gick till ”Efter Regn” som producerades för RFSL av Sara Källström och Anna Himmelstrand.
Juryns motivering till det vinnande bidraget ”Bakom stängda dörrar”:
”Med ett konceptuellt och subtilt berättande gestaltas en komplicerad problematik i unga människors vardag. Ljud, ljus och fotografi framhäver historien och genom att låta vår fantasi väga tyngst skapas ett starkt avtryck, vilket ger allvaret rättvisa. Historia efter historia kan åter berättas, i samma utryck, med samma ljud, bakom nästa dörr. Lika talangfullt vackert. Lika effektfullt. Lika viktigt. Precis som den förbannade verklighet vi skådar.”