Sjuksköterskestudenter på uppdrag i Uganda

Det blev ett äventyr som gav både skrämmande upplevelser och nyttiga erfarenheter att ta med sig i sitt framtida yrke. 

– Även om vissa händelser på akuten i Kampala var skrämmande och otäcka så är det ändå en resa vi inte vill ha ogjord. Vi har blivit berikade med så mycket erfarenheter och dessutom hunnit med att ha väldigt roligt, säger Madelene Sundberg.

De tre tjejerna går femte terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Dalarna. Det är en termin med mycket praktik. För närvarande är alla ute på olika arbetsplatser i Dalarna och får bland annat prova på akutsjukvård, geriatrik och psykiatri på olika arbetsplatser. I höst läser de sista terminen, vilket till största delen består av ett examensarbete.

Under våren 2017 valde de att utnyttja möjligheten att lägga sin verksamhetsförlagda utbildning utomlands under en månad.

Ville långt bort från Sverige

– Vi hade möjlighet att välja något av våra nordiska länder men tänkte ”ska det vara så ska det vara”. Så vi valde det som låg längst bort och lät mest exotiskt. Det blev Uganda, säger Linda Gilström.

Uganda ligger mitt på ekvatorn i Afrika och de tre studenterna kom mitt under regnperioden. Huvudstaden Kampala är befolkningsmässigt lika stor som Sverige. Det första de fick göra var att arbeta på en avdelning för undernärda barn. Något de kallar för ”mjukstart” i jämförelse med det som senare skulle följa.

– Det var ganska lugnt på den första avdelning vi jobbade. Vi fick hjälpa till med att ge mjölk och näring till barnen samt hålla dem under observation. Det är enorma skillnader mellan rika och fattiga i Uganda och kunskapsnivån om näring är mycket låg bland vissa. En viktig uppgift var att berätta om hur viktigt det är att variera kosten, säger Ella Nenzén.

Stora skillnader mot svensk sjukvård

De tre studenterna blev imponerade av det stora kunnandet som finns och att de trots små resurser kan bedriva en fungerande vård. Men en stor skillnad från svenska sjukvården var patientbemötandet som de ibland upplevde okänsligt.

– Både sjuksköterskor och läkare pratar över huvudet på patienten, något som vi har lärt oss att undvika. Det kan hända att det står 20 studenter bredvid en sjuk, fattig och undernärd patient och läkaren berättar helt okänsligt om personliga saker som rör patienten, säger Madeleine.

Så småningom fick de byta arbetsplats och hamnade på akuten i Kampala. Det blev en omskakande upplevelse, som ibland präglades av kaos och dramatik. 

Luktade blod i vänthallen

– Det var en väldigt tuff miljö på akutmottagningen och jag tror inte någon av oss någonsin kommer att glömma det som hände här. Människor fick ligga döende och blödande och vänta i sängar där de togs omhand i prioritetsordning. Resurserna räckte inte alltid för att hjälpa alla och det hände att vi såg människor dö inne i vänthallen, säger Linda Gilström.

Det berättade att merparten som kom till akutmottagningen var trafikolyckor, framförallt motorcykelolyckor. 

– Folk kör jättefort i Kampala och jag har nästan aldrig sett en enda motorcyklist som har hjälm på sig. De flesta patienterna är män mellan 15 och 30 år. Motorcykelolyckorna kunde vara riktigt allvarliga och ofta luktade det blod och urin när man klev in i väntrummet, säger Ella Nenzén.

Även om det kan låta traumatiskt att befinna sig i en sådan miljö så var det ingenting de hann fundera över då de arbetade.

– Det var värst när man inte hade någon speciell arbetsuppgift. Men så fort man fick något att göra så kunde man fokusera på arbetsuppgiften. Det var väldigt lärorikt att arbeta under dessa förhållanden och något jag tror att vi alla kommer att ha nytta av i framtiden, säger Madeleine Sundberg.

Många tillfällen att ha roligt 

Men tiden i Uganda bjöd inte bara på olyckor, sjukdom och dramatik. De tre tjejerna fick några tillfällen att roa sig och att upptäcka vad Ugandas kultur och natur har att bjuda på.

– Uganda är ett väldigt vackert land med fin natur. Vi gjorde något roligt varje helg. Vi har bland annat varit på safari, gjort ridturer, hoppat bungyjump och varit med om forsränning, säger Linda Gilström.

De bodde på ett vandrarhem som låg alldeles bredvid sjukhuset där de kom i kontakt med andra studenter från både Sverige och övriga världen. De fick även bra kontakt med lokalbefolkningen.

– De talar en engelska i Uganda som ibland kan vara lite svår att förstå. Men mot slutet av vistelsen gick det riktigt bra att förstå dem, berättar Ella Nenzén. 

De är alla överens om att vistelsen i Uganda var bland det bästa de har gjort i sitt liv och de vill starkt rekommendera andra att ta chansen att studera sjukvården i ett annat land med en kultur som skiljer sig från den svenska. 

– Det är bland det bästa jag har gjort, avslutar Madelene Sundberg.