Ny avhandling om hur personer med diabetes som genomgår en ögonoperation mår

Hur upplever personer med diabetes som genomgår en ögonoperation sin hälsa? Och vilka effekter har behandlingen? Det svarar Therese Granström på i en ny avhandling.

Porträttbild Therese Granström

Risken att förlora synen är något som skrämmer de flesta personer och i synnerhet dem som lever med diabetes. Retinopati är en ögonsjukdom som kan orsakas av diabetes. Retinopati skadar näthinnan genom att små blodkärl i ögat skadas eller brister. Skadorna kan orsaka svullnad i gula fläcken, något som benämns makulaödem. Dessa skador kan leda till synnedsättning eller försämrad synförmåga.

Sedan mitten av 1980-talet har diabetesrelaterad retinopati behandlats med laser men år 2011 godkändes en ny behandlingsform: anti-VEGF injektioner i ögat. Behandlingen innebär att anti-VEGF (Vascular Endothelial Growth Factor) injiceras i ögats glaskropp för att minska svullnaden. Behandlingen inleds med tre månatliga injektioner och sedan ytterligare injektioner vid behov. Denna nya behandlingsform kan uppfattas som mer krävande för personen som genomgår den i och med att den innebär upprepade injektioner i ögat.

– Syftet med min avhandling var att beskriva hur personer med diabetes skattar sin hälsorelaterade livskvalitet och upplever behandlingen med anti-VEGF injektioner samt beskriva de medicinska effekterna av behandlingen, berättar Therese Granström.

Resultatet visar att deltagarna i studien upplevde en låg generell hälsa före injektionsbehandlingen men att behandlingen gav positiv effekt på synförmågan för drygt hälften av personerna. Den positiva effekten kvarstod efter tre år för att sedan åter sjunka vid fyraårsuppföljningen.

– Synnedsättning är ofta förenat med rädsla och oro över att bli blind. Många av patienterna upplevde det som att vara vid ett vägskäl och en avgörande fas i livet med en osäker utgång, förklarar Therese Granström. Deltagarna beskrev tankar om praktiska funderingar kring hur behandlingen skulle gå till och hur det skulle kännas att få injektioner i ögat. Därtill uttryckte de existentiella tankar kring hopp om att få en förbättrad synskärpa eller rädsla för att synen skulle försämras. Det är viktigt att få kunskap om hur personer som lever med diabetes och ska genomgå injektionsbehandling upplever sin situation för att de ska kunna få adekvat stöd och  den information de behöver. Därför är det viktigt att se över samarbetet mellan ögonklinikerna och diabetesvården för att klargöra vem som ger dessa personer information och stöd i den situation de befinner sig i, fortsätter Therese Granström.

I studien har Therese Granström samlat in data från 59 personer på två ögonkliniker i två mellanstora städer i Sverige. Datainsamlingen har skett vid tre tillfällen: före första injektionsbehandlingen, efter ett år och efter fyra år. Therese Granström har också samlat in data med hjälp av två frågeformulär och intervjuer. Hon har också hämtat data om bland annat synskärpa och grad av svullnad vid gula fläcken liksom andra medicinska data och bakgrundsdata.

Therese Granström är utbildad sjuksköterska och disputerar inom medicinsk vetenskap vid Uppsala universitet. På Högskolan Dalarna arbetar hon inom sjuksköterskeprogrammet och inom omvårdnad med kommunal vårdutveckling.

Therese Granström försvarade framgångsrikt sin avhandling ”Patient-reported and medical outcomes in patients treated for diabetic macular edema: A real-world longitudinal study” vid Uppsala universitet den 28 april.

 

Länk till avhandlingen

 

För mer information, kontakta: