Idrottsforskning på detaljnivå
4 min läsning

För Mikael Svarén är hockeyarenor och tennishallar inte bara för idrott. Här bedriver han forskning som bland annat ska hjälpa till att minska hjärnskakningar inom svensk ishockey. Läs en intervju med Högskolan Dalarnas gästforskare.

Mikael Svarén

Vem är du och vad har du för bakgrund?

Jag är gästforskare inom idrotts- och hälsovetenskap vid Högskolan Dalarna och har jobbat med elitidrottsanalyser sedan 2007. Jag disputerade inom idrottsmekanik på KTH (år?) med en avhandling om objektiva mätmetoder inom idrottsmekanik. Idrottsmekanik är en del av biomekanik och i mitt fall har det handlat om att mäta, analysera och utveckla hjälpmedel och material för idrottare. Det kan till exempel vara skridskor, stavar, hjälmar men också kläder.

På Högskolan Dalarna tillhör jag forskargruppen SUMS (Mätteknik inom Idrott – Swedish Unit for Metrology in Sports). Det är en forsknings- och utvecklingsenhet för mät- och analysmetoder inom idrott och hälsa som sker i samarbete med KTH och på uppdrag av Sveriges Olympiska Akademi.

Vad forskar du om?

Jag undersöker fortfarande objektiva mätmetoder. Ett exempel kan vara en kanotist. Jag placerar en sensor på paddeln som mäter viss data och direkt ger feedback till utövaren. Kanotisten kan till exempel direkt få en indikation på hur den ska förändra sin paddling för att minska bromsningen som sker i varje luftfas.

Ett annat exempel är segling där den som seglar direkt kan få feedback på hur mycket båten tappade i hastighet vid en vändning. Eller en kulstötare där sensorn placeras på handen och ger information om hur accelerationen i handleden förändras i kastögonblicket där man helst vill ha en jämn acceleration.

Berätta lite kort om den forskningen du bedriver med fokus på hjärnskakningar inom hockey?

Den hockeyforskningen som pågår just nu är fullständigt unikt. Studien ingår i projektet ”Svensk ishockeys nollvision” som initierats av Svenska Ishockeyförbundet där målet är att få bort hjärnskakningar från ishockeyn.

Vårt uppdrag är att försöka ta reda på hur mycket våld som faktisk sker ute på isen. Vi ska undersöka om det finns tendenser som är homogena och om det finns skillnader mellan män och kvinnor. Inom projektet ska vi också se om olika åtgärder skulle kunna få effekt.

Vi från Högskolan Dalarna står för datainsamlingen ute på isen. Det sker genom att spelarna använder tandskydd med sensorer som bland annat mäter hur mycket huvudet rör sig, hur fort de åker och var på isen de befinner sig. Samtidigt filmar vi, så om spelaren får en tackling kan vi se på videon och samtidigt analysera var smällen kom och hur kraftig den var. Vi kan också se vilka spelare som får många smällar.

Även KTH är med i projektet och tittar bland annat på hur materialet i axelkåpor och armbågsskydd påverkar skador. Inom herrhockey är det inte ovanligt att axelkåpan slår i kinden och att den smällen leder till en hjärnskakning. KTH får videodata och sensordata från oss och kan utifrån det modellera i datamiljö hur olika material skulle påverka skadan som sker.

Vi har än så länge enbart gjort studien på spelare i Leksand, men nästa steg är att börja mäta fler spelare i fler klubbar.

Läs mer om Svensk ishockeys nollvision.

Högskolan Dalarna är även involverad i forskning kring tennis. Kan du berätta kort om det?

SUMS är samarbetspartner i ett nystartat forskningscenter med fokus på tennis, Tennis Research and Performance Group, som etablerades av och drivs från Sophiahemmet. Vi är med som rådgivare och experter när det gäller biomekaniska och mekaniska mätningar på tennisbanan. Vi samlar in data som till exempel vinklar i vissa rörelser, tryck under fötterna, belastningar i knäleder och kraft i slaget. Det är lite hedersamt att vi kan bidra med den kompetensen.

Läs mer om Tennis Research and Performance Group.

Varför har Högskolan Dalarna så bra förutsättningar för att forska om idrott?

Högskolan Dalarna och Falun har många bra förutsättningar för idrottsforskning. Här finns en infrastruktur och en närhet till många elitidrotter. Det finns också ofta ett bra flöde av idrottare, både unga och elitidrottare på världsnivå. Dessutom finns ett fantastiskt bra idrottslaboratorium.

Skulle forskningen kunna användas i något annat sammanhang?

Vi genomför studierna på elitidrottare vilket gör att systemen testas i extremt stressiga miljöer. Man skulle sen kunna föra över dessa system till hälsosektorn, där en sensor enkelt skulle kunna ge feedback till en patient om exempelvis blodsocker.

Varför är det så intressant att bedriva forskning inom idrott?

Framförallt är det roligt eftersom det sker olika situationer hela tiden eftersom vi är inne och petar i många olika idrotter. I vissa fall kan det vara problematik kring kyla och reflektioner från snö. I andra fall måste sensorn tåla vatten. Man får vara lite Oppfinnar-Jocke och hela tiden utveckla nya lösningar.

Det är också roligt att få göra studierna i andra miljöer än i laboratorium. Det går ju till exempel inte att mäta hur hockeyspelare får smällar mot huvudet i ett labb.

För mer information, kontakta
Gästforskare