Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
– Kommunikation i matematik omfattar både matematiska uttryck och vardagligt språk, konstaterar Anna Teledahl som på fredagen försvarade sin doktorsavhandling vid Högskolan Dalarna.
Att intresset är stort för pedagogik i allmänhet och matematik i synnerhet var helt uppenbart när Anna Teledahl disputerade med avhandlingen Knowledge and Writing in School Mathematics – A Communicational Approach.
Föreläsningssal 6 på Campus Falun var ovanligt välfylld. Och bland barn, släkt och kompisar fanns förhoppningsvis ett stort antal blivande mattelärare. Opponent var London-professorn Candia Morgan från University College som med sedvanlig brittisk humor konstaterade att hon tog sig an uppgiften med "skräckblandad förtjusning".
Anna Teledahl har i sin doktorsavhandling undersökt unga elevers skrivande i matte och hur relationen mellan kommunikation och kunskap ska tolkas och förstås. Tesen var att kommunikation och språk är centrala för undervisning, lärande och bedömning – men också att kommunikation i matte omfattar både matematiska uttryck och vardagligt språk.
Avhandlingen består av fyra delstudier och Anna Teledahl har bland annat undersökt hur lärare i årskurserna 1-6 tolkar och bedömer elevers matematiska skrivande. I den tredje och fjärde delstudien undersöktes hur elever mellan 9 och 12 år använde kommunikativa resurser i designen av lösningar på matematiska problem.
Mångfalden av kreativa lösningar tyder på att få elever har funderat över matematiskt skrivande som en genre med särskilda normer och krav. Anna Teledahls forskning visar på möjligheten för lärare att göra kommunikation och skrivande i sig till ett undervisningsobjekt.
- Tidigare forskning visar att skrivande i matematik kan vara svårare för elever att bemästra och förstå än det matematiska innehållet. Detta tyder på att lärare behöver fördjupa sina kunskaper om skrivandets roll, konstaterar Anna Teledahl