Erkännande av skamkänslor kan vara en väg ut ur ett våldsbeteende

Vad är det som gör att vissa män är lättprovocerade och tar till våld, ofta omedelbart och utan eftertanke? Genom att relatera till olika forskningsresultat från olika forskningsdiscipliner och använda kunskap från flera håll har Peter Jansson försökt bringa klarhet i hur olika faktorer samverkar vid mäns våld.

Peter Jansson har varit doktorand i socialt arbete och påbörjade sin forskningsstudie ”Män med våldsproblematik – problem, interventioner och förändring” 2011, genom ett projekt finansierat av Brottsofferfonden. Forskningsprojektet har bland annat haft som syfte att öka kunskapen om hur våldsamma mäns barndomsupplevelser, socialisation, maskulinitetskonstruktion och emotioner kan relateras till deras våld mot andra män, sig själva och mot kvinnor. 

– Jag har tidigare hållit kurser i kriminologi och om hur maktprocesser kan påverka vad vi uppfattar som ett normalt och ett avvikande beteende. Våld ligger nära det jag undervisat om, så därför har det här forskningsprojektet passat min profil, säger Peter Jansson. Inom ramen för avhandlingsarbetet har jag tittat mycket på barndomsupplevelser och socialisationens betydelse och hur det påverkat mäns våldsbenägenhet. Resultaten visar att de män som utsatts för allvarligt våld och kränkningar i barndomen är mycket skambenägna och vid kränkning tenderar att, omedvetet och utan föregående känslor av skam, reagera med aggressioner och våld. Övriga män i studien är visserligen också skambenägna men beskriver sin våldsreaktion som mer kontrollerad.

Att i terapisamtal prata om och bearbeta och erkänna sin skam ska enligt Peter Jansson kunna vara en väg ut ur ett aggressivt beteende.

– Internationell forskning visar att det finns stor potential hos en terapeutiska interventioner som kan bidra till erkännandet av skam. Forskningsresultat pekar på att goda sociala band mellan behandlande terapeut och klient kan lägga grunden för att på ett djupare sätt nå fram till klienters skamkänslor. Om en vuxen våldsförövare får ett erkännande för skam som har sin grund i tidigare erfarenheter av att ha varit offer för våld och övergrepp i barndomen ökar potentialen för att klienten ska kunna bearbeta sina erfarenheter. Naturligtvis ska man inte behandla alla klienter lika. De män som blivit utsatta för misshandel och svåra trauman i barndomen behöver enligt forskningen mer emotionsorienterad terapi medan de som inte har dessa erfarenheter kan behöva en mer kognitivt inriktad terapi med fokus på att ändra tidigt inlärda attityder till våld.

Män som inte traumatiserats av egna våldsupplevelser i barndomen är enligt forskningen lättare att behandla, eftersom det då i huvudsak handlar om att förändra inlärda kognitiva komponenter. Män som istället blivit misshandlade under barndomen är det mycket svårt att hjälpa då de i regel bär med sig en mycket negativ och skamfylld självbild som måste förändras med mer psykodynamiskt och emotionsorienterade terapiformer som kan nå ett större djup.

– Denna svårbehandlade grupp av män reagerar ofta med något som kallas bypassed shame. När de känner sig kränkta återupplever de samma smärtsamma skamkänslor som de kände som barn då de blev misshandlade. Skam som en mycket smärtsam känsla byts vid bypassed shame ut mot ilska som är en mindre smärtsam känsla.  Ilskan flyttar fokus från det egna jaget till den som de uppfattar kränker dem genom att istället framkalla smärta hos den andre.  De män som jag intervjuat som misshandlats i barndomen reagerar inte annorlunda beroende på om det är en man eller en kvinna de känner sig kränkta av vilket kan tolkas som att den psykologiska reaktionen på kränkningen är oerhört dominant.

Peter utvecklar i avhandlingen kritik av den forskning om mäns våld som bedrivs i Sverige.

– Internationellt har man en betydligt större spännvidd över olika forskningsdiscipliner och använder ofta social klass som en central variabel. I Sverige är det i huvudsak ett enda perspektiv som dominerar, vilket på sikt kan komma att bli ett problem eftersom det ökar risken för ekologiska felslut och att beslut vad gäller åtgärder mot våld fattas på mindre bra grunder. Det är av största vikt att integrera internationell forskning i den svenska forskningen för att kunna dra nytta av de kunskapsgenombrott som gjorts internationellt. Bland annat visar flera stora studier från WHO och EU på fördelarna med att använda ett interdisciplinärt perspektiv och ingenting i forskningen pekar på att arbetet mot våld gynnas av att vara isolerad och/eller använda endimensionella förklaringsmodeller.

Enligt internationell och nationell statistik kan mäns och våld mot barn knytas till socioekonomiskt marginaliserade grupper. Internationell, nationell statistik och forskning visar vidare att lika många kvinnor som män som använder våld mot barn, något som inte lyfts fram i den svenska forskningen. Det betyder att även kvinnor bidrar till den generationsvisa traderingen av våld till sina barn och inte bara män, vilket är viktigt för vilka beslut som fattas om åtgärder mot våld.

– Ytterligare intressant forskning visar att kvinnor som i sin barndom blivit utsatta för våld har lättare att acceptera att vara ett offer även i vuxenlivet samt att dessa kvinnor ofta lider av hög skambenägenhet och oftare använder självskadebeteenden som t.ex. droger än män.  I relationer där våld sker under längre tid är det sannolikt att båda parter blivit utsatta för våld tidigare. För att motverka att våldet inte förs över till ännu en generation måste våldsforskning och terapier mot våld anknyta bättre till  våldsforskning från olika forskningsdiscipliner.

Peter jobbar för närvarande vidare med utvecklingen av en skamerkännande terapeutisk intervention som i flera studier kommer att prövas på män i behandling mot våld. 

Den 14 oktober disputerade Peter Janssons vid Hälsohögskolan i Jönköping och opponent var Margaretha Hydén professor i socialt arbete vid Linköpings Universitet.

Text och foto: Tina Sjöström