Barns kunskapande möjliggörs i relationella möten
2 min läsning

Fingertoppskänsla och sunt förnuft är uttryck som ofta används för att beskriva pedagogers roll när det kommer till samspel med de yngre barnen. – Min avhandling bidrar till att vi kan beskriva den här kompetensen på ett mer konkret sätt, säger doktorand Maria Fredriksson.
Maria Fredriksson

Maria Fredriksson är den första att disputera i forskarutbildningsämnet Pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna. I sin doktorsavhandling ”Med blicken på möten. Martin Bubers pedagogiska idé i dialog med förskolans praktik” låter hon filosofin möta praktiken när hon studerat olika förutsättningar för pedagogiska möten mellan barn och pedagoger i förskolan.
 
– Det är fantastiskt kul att få disputera här, på min ”hemhögskola”. Här har jag examinerats till förskollärare och är nu verksam som adjunkt, säger Maria Fredriksson.
 
Under 2012 började Maria sin forskarbana och två år senare skrev hon en licentiatuppsats med titeln ”Vad händer med dialogen? En studie av dialogisk interaktion mellan pedagoger och garn i förskolan” där hon bland annat tittade på vad som händer i dialogen mellan barn och pedagoger när det kommer fler barn in i samtalet.   
 
– Att forska har verkligen stimulerat mig så jag valde att fortsätta mot en doktorsexamen. Min avhandling består av två delar där licentiatuppsatsen är del 1. För del 2 har jag valt en filosofisk fördjupning och gjort nya analyser på samma material, med utgångspunkt ur Martin Bubers (1878-1965) dialogfilosofi. Det handlar således fortfarande om mötet mellan barn och pedagoger, förutsättningar för möten och hur dessa kommer till uttryck.
 
Ett av resultaten som Maria kommit fram till i sin doktorsavhandling handlar om korrelationen mellan kunskapsinhämtning och relationsbyggande.

– Barns kunskapsinhämtning kan ske i det lilla mötet när man samtidigt bygger relation, till exempel vid måltider. Vi behöver synliggöra närvaro som en pedagogisk kompetens för att exempelvis kunna förstå vad man som pedagog kan bidra med för att barnen ska vidga sitt kunnande. Vi måste bli bättre på att förmedla hur vi kan utmana barns lärande samtidigt som aktiviteten är relationsbyggande. Det här är en kompetens vi måste prata mer om under förskollärarutbildningen.
 
Maria Fredriksson menar att man idag ofta pratar om pedagogers fingertoppskänsla och sunda förnuft när det kommer till samspelet mellan pedagoger och yngre barn men att en sådan beskrivning blir både lite lös och subjektiv.

– Min avhandling bidrar till att vi nu kan beskriva den här kompetensen på ett mer konkret sätt. Genom videoobservationer synliggörs med både bild och text vad pedagogerna gör i möten med barn i förskolan.
 
Marias doktorsavhandling, som består av en nyskriven sammanfattning av den redan publicerade licentiatuppsatsen och den nya teoretiska fördjupningen, offentliggjordes vid den traditionsenliga spikningen i Högskolans bibliotek den 15 november. Disputationen skedde den 6 december.