Idrottslärarens roll i framtiden
3 min läsning

Erik Backman är docent i pedagogik med inriktning mot idrottsvetenskap. Eriks forskning har särskilt fokus på ämnet idrott och hälsa, idrottslärarutbildning och friluftsliv.


Vad innebär framtidens lärare för dig?

Att vara lärare i framtiden kommer att innebära, som det alltid har gjort, att vilja bidra till unga människors kunskapsutveckling rent generellt och mer specifikt inom ett eller flera ämnen. Eftersom det hävdas att den tid vi lever i idag präglas av intensiva och omvälvande förändringar är det speciellt viktigt för framtidens lärare är att man är nyfiken på vad dessa förändringar innebär för unga människors lärande.   

Vad innebär framtidens lärande för dig?

Framtidens lärande innebär att man, inom alla skolans områden, förhåller sig till hur det övriga samhället ser ut och förändras. Centralt för människor i framtiden tror jag kommer att vara god hälsa, hållbar utveckling (miljömässigt, socialt, ekonomiskt), möjlighet att resa, bekvämlighet, intellektuell och kulturell stimulans, fysisk och digital interaktion. Att möta alla dessa behov samtidigt kan vara problematiskt, inte minst ur ett resursmässigt perspektiv. Framtidens lärande kommer därför att handla dels om innovationer för att tillfredsställa människors ökande behov inom dessa områden, dels om att lära människor finna en rimlig balans mellan sina behov. Inte minst kommer, som ett led i denna utveckling, framtidens lärande präglas av digitalisering och användning av digitala verktyg.

Konferensen har fyra teman: Rum, Redskap, Relationer, Repertoar. Hur ser du på dessa teman? Skiljer sig dessa för idrottslärare jämfört med andra lärare?

Jag tror att temana kan kopplas till ämnet idrott och hälsa på olika sätt. Traditionellt så har ju de rum vi rört oss inom i ämnet oftast varit lokaler inomhus eller platser utomhus. Framtidens lärande i idrott och hälsa kommer dock kanske handla lika mycket om virtuella rum som fysiska rum för lärande. Det finns en del forskning om hur man i idrott och hälsa till exempel skulle kunna använda sig av exergames.

Vad gäller redskapen inom ämnet så har ju de traditionellt sett också varit fysiska, till exempel i form av bollar, mattor, ringar etc. Liksom i fallet med virtuella rum så visar ju nya spel att man kan idag kan röra sig med virtuella skidor, racketar och andra redskap. Det finns naturligtvis också andra digitala redskap för planering av undervisning (mjukvaruprogram) i ämnet. Vidare kan GPS-teknik underlätta lärande av kartförståelse för elever och också vara ett säkerhetsmässigt redskap för läraren.

Relationer kan ju naturligtvis också utvecklas med och genom digitala verktyg. Dock ser jag, kanske från ett snävt och gammalmodigt perspektiv, att det fortfarande är svårt att ersätta de relationer som utvecklas i ett fysiskt möte, inte minst i ämnet idrott och hälsa. Utmaningen kanske ligger i att kombinera hur fysiska och virtuella relationer kan främja lärandet i idrott och hälsa?

När det gäller repertoar så associerar jag till repertoar av kunskaper. Först och främst skiljer det sig naturligtvis åt avseende vilken kunskapsrepertoar elever och idrottslärarstudenter ska utveckla. Avseende framtidens lärande kan man ju konstatera att både elever och lärarstudenter kommer att behöva en digital repertoar kopplad till ämnet. Kanske handlar det om att inte bara se digitalisering som ett verktyg för framtidens lärande i idrott och hälsa utan att det också rent innehållsmässigt går att prata om ”digital idrott och hälsa”?

Hur kommer digitaliseringen påverka? På vilket sätt är det möjligt att digitalisera inom ämnet idrott och hälsa?

Idrott och hälsa är ju ett fysiskt och praktiskt ämne till sin karaktär. Elever och studenter lär sig i kroppsrörelse, om kroppsrörelse och genom kroppsrörelse. Det har länge inom fältet funnits en viss skepsis mot att man inte ska ”teoretisera” ämnet för mycket. Snarare än att polarisera teori och praktik (till exempel genom att ha vissa lektioner som är teoretiska och andra som är praktiska) tror jag att man bör sträva efter att blanda dessa inslag så mycket som möjligt. När det gäller framtidens användande av digitala verktyg i ämnet tror jag att det finns stor potential men jag tror också att man bör vara vaksam på att inte en diskussion om digitalisering förstärker en polarisering av teori och praktik i ämnet.