I texten diskuteras hur konst kan användas som klimatdidaktiskt verktyg i arbetet för ett mer hållbart samhälle. Konst utforskas som en sinnlig kunskapsform och två samtida konstverk som båda två iscensätter global uppvärmning undersöks; Ice Watch (2015) av Olafur Eliasson och Minik Rosing och Isfald (2013) av Jacob Kirkegaard. I båda verken används glaciäris som konstnärligt medium, men på mycket olika sätt. Isfald bygger på hörselintryck, Ice Watch på syn- och känselintryck. Isfald är en permanent installation på ett konstmuseum, Ice Watch ett förgängligt verk som utspelar sig under en kort tid i en storstad. Också relationen mellan människan och den smältande isen iscensätts på skilda sätt i verken. En utgångspunkt för kapitlet är att konst har transformativ potential, och att en förkroppsligad och känslomässig upplevelse kan frambringa en omedelbar förståelse av klimatsituationen.
Kapitlet berör ekokritisk samtidskonst och konstvetenskap, men även i lärarutbildningar behöver klimat- och miljöfrågor problematiseras och synliggöras. Varje ämne behöver formulera klimatfrågor utifrån sina perspektiv, så klimatdidaktiska verktyg med olika ämnesfokus och innehåll behöver utarbetas. Skolans bildämne har som både kommunikativt och gestaltande ämne goda förutsättningar att aktualisera klimatfrågorna.
Texten kommer att ingå i en kommande antologi på temat konstvetenskap i antropocen. Antologin ska kartlägga den miljö- och klimatmedvetna konst- och bildvetenskapliga forskning som pågår vid svenska universitet och högskolor i dag och erbjuda en ingång till och överblick över det ekokritiska konst- och bildvetenskapliga forskningsfältet. Antologin ska vara till hjälp för studenter i konstvetenskap och närliggande ämnen i utformningen av egna forskningsfrågor. Redaktörer för antologin är Dan Karlholm, Södertörns Högskola och Anna-Maria Hällgren, Umeå universitet.
Delta på plats på Campus Falun, mötesrum Selma eller digitalt via Zoom (Zoomrum 110): https://du-se.zoom.us/my/samtal110
