Formativ bedömning

Den formativa bedömningen är framåtriktad och innehåller tydlig information om vad studenten (konkret) skall göra för att utveckla de kompetenser som behövs för att klara kursmålen.

Den formativa bedömningen kan ske på olika sätt och är integrerad i de läraktiviteter som kursen innehåller.

Har detta fungerat så underlättas också den slutliga summativa examinationen.

Björn Lundgren (Malmö Högskola) skriver i en rapport:

Formativ och summativ bedömning

Rowntree (1990) anger två syften med att bedöma studenter.

  • Att erbjuda dem stöd och feedback i studierna och att förbättra deras lärande (formativ bedömning).
  • Att registrera vad de har uppnått i sina studier (summativ bedömning).

Oavsett vilka metoder man använder innehåller all bedömning för examination någon aspekt av summativ bedömning. Läraren måste på ett eller annat sätt kunna se om studenten har uppnått kursmålen. Några av de ovan redovisade bedömningsformerna har ett kombinerat formativt och summativt syfte.

Exempel på sådana är, rapporter, essäer, som kommenteras och diskuteras av medstudenter, användning av digital portfolio och projektarbeten / arbetsuppgifter där dokumentation och reflektion av arbetsprocessen spelar en viktig roll.

Det formativa syftet med bedömningen innebär att den sker under större delen av kursens gång. Kombinationen av formativ och summativ bedömning kallas därför ofta för kontinuerlig bedömning "continuous assessment". När kontinuerlig bedömning fungerar som bäst kan den enligt Morgan och O´Reilly(1999)

  • ge studenten struktur i lärandet.
  • bryta ner bedömningen till greppbara enheter.
  • vara uppmuntrande, motiverande och skapa självförtroende.
  • vara en källa till bra dialog mellan lärare och student.
  • ge studenten insikter i sin utveckling.
Senast granskad: