Covid-19 och ekonomin

Lena Nerhagen är nationalekonom och forskar om samhälleligt beslutsfattande, framförallt relaterat till miljöproblem och andra typer av risker.

Hur förberedd är Sverige på en sådan här kris?

Innan Coronakrisen kom arbetade jag med Nationell risk- och sårbarhetsbedömning för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). En av de risker som då uppmärksammades var möjligheten för en pandemi.

Inom arbetet med MSB skrev jag rapporter om hur man kan tänka utifrån ett samhällsperspektiv hur samhället ska förbereda sig för olika typer av kriser. Det har inneburit att det svenska samhället har haft vissa möjligheter att förbereda sig för och tänkt igenom hur man kan hantera den här typen av kriser. Varje sådan händelse har dock olika förlopp och olika påverkan så det går inte att förbereda sig för allt.

Mina lärdomar från det arbetet var att vid hanteringen av en kris i samhället så är det två saker som är viktiga för att begränsa ”kostnaderna” för samhället, i det här fallet människoliv. Det ena är att minska sannolikheten för att personer drabbas och det andra är möjligheten att hantera, i detta fall vårda, de som drabbas.

Enligt min bedömning är det detta som Folkhälsomyndighetens arbete går ut på. De jobbar för att begränsa sannolikheten att de äldre, som i detta fall blir mest sjuka, drabbas och att öka kapaciteten i sjukvården för att de som drabbas ska kunna få god vård, samt att de som arbetar i sjukvården inte själva ska drabbas.

Åtgärder skiljer sig åt mellan länder, varför?

En viktig sak i alla diskussioner om hållbar samhällsutveckling och Sverige i förhållande till världen är att det är viktigt att förstå att regionala skillnader av olika slag spelar roll. Sverige är ett förhållandevis glest befolkat land och det tror jag har hjälpt oss att begränsa utbrottet i Sverige. Jag bedömer att det är sådan hänsyn som Folkhälsomyndigheten gjort när de utformat åtgärder.

Det är inte bara länder som skiljer sig åt, nu ser vi också regionala skillnader inom landet. Vi inför därmed anpassningar för att möjliggöra regionalt skilda åtgärder med restriktioner på platser där smittspridningen ökat. Länsstyrelserna har också fått ett utökat uppdrag att följa utvecklingen i länet.

Det är viktigt att poängtera att åtgärder måste genomföras utifrån en viss kontext i ett visst samhälle. Dalarnas län är inte särskilt tätbefolkat och därför tror jag åtgärder kommer se annorlunda ut här jämfört med i storstäder. Det finns olika förutsättningar i olika regioner.

Vad är det man helst vill undvika vid en kris?

Det man vill undvika är att få en nedåtgående spiral som skulle innebära fler arbetslösa, mindre konsumtion och i och med det ännu fler arbetslösa. Då blir det en snabb spiral nedåt. För att undvika det är det viktigt att stötta småföretag och se till att vissa verksamheter kan hålla igång.

Vi behöver även veta vilka grupper som drabbas mer än andra. Idag kan vi till exempel läsa på nyheterna att ungdomsarbetslösheten når nya höjder och då behöver vi åtgärder för att möta det behovet.

Hur påverkas vår konsumtion i sådana här kriser?

Sverige är ett litet exportberoende land så på ekonomin i stort är vi sårbara för hur utvecklingen kommer att se ut i världen.

Viss konsumtion kommer dock bara förflyttas från utlandet till Sverige. Vi reser mindre och ersätter det vi kanske skulle konsumera utomlands med att konsumera det i Sverige istället.

Kan vi se något positivt med krisen just nu?

Värdet av de investeringar som gjorts i digitalisering visar sig nu på ett oväntat sätt. Det har varit en storsatsning från samhällets sida att vi ska ha digitalisering, och nu ser vi verkligen vilken nytta vi har haft av det. Vi kan begränsa smittspridningen samtidigt som vi inte avbryter inte verksamheter som inte måste avbrytas. Till exempel kan folk använda vård-appar istället för att gå till vårdcentraler och sjukhus. Verksamheten på högskolor och gymnasier fortsätter nästan som vanligt även om mycket undervisning sker digitalt.

Vi ser också att vi har en flexibilitet att ställa om när vi ställs inför en kris. Företag såväl som privatpersoner hjälper till på olika sätt, exempelvis personer som sätter sig och tillverkar ansiktsmasker av OH-plast eller spritföretag som börjar tillverka handsprit. När det var bränderna förra året skedde också samarbete mellan olika delar av samhället.

Kan vi se några positiva effekter på lång sikt?

En kris är en kris, men den kan också leda till utveckling och att vi börjar tänka i nya banor.

Man har ju sett att utsläppen av luftföroreningar minskat, men en sådan kortsiktig förändring kommer antagligen inte ge några större positiva effekter på lång sikt. Däremot får vi nu träna på att ha möten och kommunicera digitalt och därigenom kommer vi kanske minska vårt resande framöver och på så sätt minska utsläppen.

Jag tror också att vi kommer att kunna se en positiv effekt av att krisen visar behovet av att vi kan samarbeta mellan institutioner som regioner, kommuner och myndigheter. I Sverige har vi ett decentraliserat förvaltningssystem men som nu samarbetar.

Vilka lärdomar kan vi ta med oss av detta?

En lärdom vi nog alla bör dra av denna händelse är värdet av att ha en väl fungerande offentlig sektor med personer som vågar ta ansvar. Motsvarande skulle jag säga hände förra året i Dalarna när brandchefen i Mora gick in och ”tog kommandot”. Det pågår mycket arbete på EU-nivå, nationella myndigheter, länsstyrelser och regioner samt kommuner som vi vanligtvis inte ser som handlar om att kunna hantera olika typer av kriser och som vi nu kan se var värt de skattekronor vi lagt på detta.

Vi är lite lyckligt lottade i det här landet. Vi kanske lär oss att vara mer tacksamma över vår offentliga förvaltning.

Senast granskad:
Kontakt
Univ lektor nationalekonomi