Projektet fokuserar på folklore om möten mellan gruvarbetare och det väsen som i folkmun brukar kallas för gruvfrun i Falu koppargruva. Källorna härrör från 1700-talet till början av 1900-talet. Materialet består framförallt av memorat, d.v.s. självupplevda minnen. Berättelserna tar ofta sin utgångspunkt i någon form av fara eller problem, t.ex. i risken för gruvras. Tidigare har dessa folkminnen tolkats till att uttrycka en form av "primitivt säkerhetssystem" (Tillhagen 1981). Denna förklaring tar dock inte hänsyn till de sociala hierarkier som förekom inom gruvan. I folkminnena berättas ofta om hur gruvarbetare, efter det att de mött gruvfrun, rapporterar det inträffade för sitt gruvbefäl. De senare vidtar i sin tur ofta någon typ av åtgärd baserad på gruvarbetarnas rapporter. De kan exempelvis flytta gruvarbetarna till ett annat schakt och genom att göra så rädda dem från potentiella faror. Min arbetshypotes är att gruvfrun på ett symboloiskt sätt fyllde funktioner i kommunikationen mellan gruvarbetare och gruvbefäl. Gruvarbetare kunde, medvetet eller omedvetet, använda symbolen för att påverka sina arbetsförhållanden. Det låg också i gruvbefälens intresse att bibehålla gruvfrusymbolens legitimitet. I andra legender och memorat vakade gruvfrun nämligen över gruvarbetarnas disciplin och arbete, vilket naturligtvis spelade gruvbefälen i händerna.
Blomkvist, Torsten. Lokala perspektiv på religion, Ingår i: Människor och makter 2.0 : En introduktion i religionsvetenskap, Högskolan i Halmstad, 2010. Kapitel av bok.
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
