Ville öppna dörrarna till livet
Therese är 34 år och bor i Säter. Hon berättar att hon ville bli militär som liten och i högstadiet ville hon ha många valmöjligheter, därför läste hon naturvetenskap på gymnasiet.
– Jag ville öppna alla dörrar till livet, säger hon med ett leende. Lite senare i livet jobbade jag med barn som hade särskilda behov och utbildade mig också inom psykiatri genom en tvåårig KY-utbildning. På ett behandlingshem där jag arbetade fick man bokstavligen ta emot mycket stryk. Det tog på krafterna och till slut valde jag att hitta ett annat jobb.
Therese arbetar med rekrytering till försvaret, parallellt med sina högskolestudier. Just nu har hon ett år kvar på en projektanställning där hon rekryterar patrullhundar till hemvärnet. Hon poängterar att det är tufft att jobba heltid samtidigt som man pluggar. Skrattande berättar hon att hon inte behöver någon TV eftersom det finns inte så mycket tid till annat än studier och jobb. Tanken på att studera kom när hon började inse att hon egentligen ville göra något helt annat än att jobba inom vården. Dessutom behövde hon en plan för vad som skulle hända när hennes projektanställning var över.
Trivdes inte på jobbet
Eveline är 26 och bor utanför Falun. Det är inte första gången hon skiftar yrkesbana. Hon studerade fordonsteknik på gymnasiet och var en av sex tjejer i klassen. Efter gymnasiet körde hon bärgningsbil under en tid.
– Jag jobbade också extra inom vården och läste vidare till undersköterska. Jag blev kvar där ett antal år. Det fanns gott om jobb och då både min mamma och två systrar redan jobbade inom vården föll det sig naturligt på något sätt.
Eveline berättar att den som utbildade sig till undersköterska fick både högre lön och fast jobb. Efter en tid kände hon att hon inte trivdes.
– Jag fick en tjänst på kirurgkliniken på Falu lasarett och efter ett halvår där blev jag erbjuden en roll som samordnare. Men jag utmanades inte av jobbet, dagarna rullade på och var sig ganska lika. Där någonstans började jag fundera på att byta yrkesbana.
Lite av en slump
Therese var nyfiken på byggteknikområdet. Hon tyckte att det verkade spännande och det var något helt annat än det hon gjort tidigare. Tanken på högskolestudier kändes utmanande och dessutom skulle en utbildning inom byggteknik ge goda möjligheter till jobb.
– Jag var nyfiken på att studera och att det blev just det här programmet var faktiskt lite av en slump. Jag skulle testa hur man gjorde för att ansöka och plötsligt hade jag kommit in, säger Therese med ett skratt.
Under första veckan på programmet funderade hon över vad hon hade gett sig in på. Men det visade sig ganska snabbt att hon valt rätt. Thereses plan innan hon bestämde sig för att plugga på högskola var att jobba inom försvaret.
– Ja, det var nog att bli befäl. Minst kapten, jag gillar guldstjärnorna, säger hon och ler. Nej, skämt åsido, det här beslutet är rätt för mig. Min familj är ett enormt stöd, det skulle inte fungera utan dem. Det är tufft och jag har otrolig nytta av stödet de ger mig.
Vill bygga vägar och broar
Eveline berättar att hon alltid haft lätt för att prova nya saker. Det var till nytta när det gällde att hitta rätt yrkesområde för henne. När hon får frågan om varför hon valde att studera byggteknik spricker hon upp i ett leende.
– Det låter nog lite underligt, men jag har alltid haft en dröm om att få bygga vägar och broar. Av någon anledning är jag fascinerad av konstruktioner och asfalt, skrattar hon. Vi fick prova att köra grävmaskin på gymnasiet, kanske var det då det började.
Therese har tidigare studerat bland annat medicin på Högskolan Dalarna. En viktig faktor i valet av högskola var att slippa flytta. Hon berättar att högskolestudierna har fått henne att tänka på saker hon aldrig reflekterade över innan. Numera kan hon inte gå förbi ett hus utan att börja tänka på hur det är konstruerat.
Alltid nära till stöd och hjälp
För Evelines del var det inte aktuellt med något annat lärosäte. Hon hade inte läst på högskola tidigare och hade inga förutfattade meningar om Högskolan Dalarna.
– Jag tycker att det fungerar fint, säger Eveline. Utbildningen är genomtänkt och rullar på jättebra. När vi ibland upptäcker något som kan förbättras så föreslår vi det och oftast lyssnar man på det.
Hon berättar att dörren till lärarrummet alltid är öppen. Det går alltid lätt att få stöd eller hjälp när det behövs och mejlar man en lärare svarar de nästan alltid snabbt.
– Högskolan Dalarna är ju mindre än vissa andra högskolor och universitet. Det kanske är därför det känns mer personligt än jag hade väntat mig. Lärarna kan våra namn och känner oss faktiskt lite grann.
Det är aldrig försent
Therese och Eveline är inte de enda kvinnorna på programmet men de flesta i gruppen är ändå män. Det första året är gemensamt för ingenjörer, bygg- och samhällsplanerare samt för byggarbetsledare.
Båda två berättar att de gärna vill peppa alla som funderar på att studera på högskola. Utbildningen har gett dem nya kunskaper och nya perspektiv och de rekommenderar andra att göra samma sak. Evelines råd är tydligt.
– Gör det! Det är aldrig för sent. Har man en sån tanke vill man ju någonting mer, det finns inget att förlora och inget att vänta på. Jag har insett att om man inte är nöjd med sitt jobb måste man göra något åt det. Man tillbringar ju så otroligt stor del av livet där, säger hon.
Therese berättar att det finns ett talesätt inom försvaret som lyder: gnäll inte, gör något åt det, går det inte så gilla läget. Therese insåg att hon faktiskt kunde göra något åt sin situation och det resulterade i hennes beslut att läsa på högskola.
Vill få andra människor att växa
När vi frågar Eveline om vad hon gör om tio år funderar hon en stund. Hon tror att hon arbetar på något brobygge, planerar konstruktioner och leder projekt. Kanske har hon läst vidare och specialiserat sig inom något område.
Therese är intresserad av bevarandet av gamla hus och tycker det vore spännande att få arbeta med sådant. Eller kanske med metoder för att ta tillvara energi på något sätt.
– För mig är det här är en grund till något större. Jag vill bredda min utbildning framöver, jobba som ledare och kunna få andra människor att växa.
