K G Hammar, Isabella Lövin, Svante Axelsson och Tomas Axelson slog an temat i första dagens paneldebatt.
”Sammanbrott och förnyelse”, det var temat för Existentiell Filmfestival Dalarna som hölls 2-3 april 2009, den sjunde festivalen i ordningen. Således blev det ett tema med en strimma hopp och inte ett helt kompromisslöst tema ”Undergång”. Det senare skulle ha varit ett rejält apokalyptiskt statement, något som först föresvävade Tomas Axelson, religionsvetare vid Högskolan Dalarna och primus motor för festivalen.
Ett deltema vid festivalen var miljö, klimat och finanskris, ett annat den rika världens extravaganta konsumtion och ett tredje en mänsklighet som eroderar.
I den första dagens paneldebatt efter filmerna The Planet och Wall.E förklarade K G Hammar, teolog och fd ärkebiskop, att det var första gången han talade om film offentligt. Han betonade att allt hänger ihop och det är kärnan, menade han, i filmen The Planet. När inuiten som lever nära Arktis drabbas så direkt av klimatförändringarna beror det på vår brist på kärlek. Vi måste hitta något roligare som ger livsmening och som inte är konsumtion.
Isabella Lövin ville diskutera synen på jordelivet.
Isabella Lövin, årets miljöjournalist 2007 och författare till debattboken Tyst hav, sade att vi nog mår dåligt därför att planeten mår dåligt. Hon menade att lyckan ligger i att vara till nytta. Hon uppmanade till en diskussion om kyrkans roll och om synsättet att planeten skulle vara en sak och en annan sak jordelivet, det senare en övergående prövning och inget annat. Vi kan inte bli frälsta om vi inte finner en tillfredsställelse i att arbeta med att lösa problemen, ansåg hon.
Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, talade om det vi längtar efter egentligen. Han ville beskriva Naturskyddsföreningen som en befrielserörelse för vår längtan. Han menade att vi är klara över att det inte är OK med klotet idag och vi vet målet ganska väl, men vägen dit är svår och det som mänskligheten står inför är en fördelningspolitisk utmaning.
Författarna Dilsa Demirbag Sten och Sisela Lindblom reflekterade över filmen Marie Antoinette och det omåttligt rikas extravaganta liv senare under dagen i en av de parallella programpunkterna. De vädrade båda sin ambivalens inför filmen. Var filmen ahistorisk eller medvetet raffinerad med referenser till mode och populärkultur på 1970- och 80-talet? Fanns där en samhällskritisk koppling till dagens samhälle? Frågorna fann inga tydliga svar.
På kvällen bjöd Johan Söderberg, Totte Magnusson och Sören Johansson, verksamma inom medie- och ljudproduktion vid Högskolan Dalarna, på ett axplock kortfilmer med audivisuell design. Filmcentrum visade samtidigt fem aktuella kortfilmer.
Suzanne Khardalian skildrar livet i en medelklassfamilj i sammanbrottets Gaza.
Bland programpunkterna under festivalens andra dag kan nämnas filmerna Prinsessan, där regissören Teresa Fabrik delade med sig av sitt ännu inte avslutade arbete, och dokumentärfilmen Unge Freud i Gaza. Den senare filmen följer den unge Ayed i hans arbete som psykolog under två år medan våldet kryper allt närmare och de fundamentalistiska strömningarna växer i styrka allt mer.
- Jag har försökt berätta om kriget genom Ayed och hans familj, säger filmens regissör Suzanne Khardalian. Själv är hon armeniska, född i Libanon, uppväxt i Frankrike och bosatt i Sverige sedan 1987. Hon har arbetat som journalist och filmare i Mellanöstern under många år. Nu väntar nya filmer på att bli gjorda.
- Att vi har slutat samtala, det är grunden till sammanbrottet. Vi har aktivt medverkat till att Gaza har blivit ett stort fängelse. Den mest liberala arabnationen har blivit den mest fundamentalistiska, se bara hur det ser ut på gatan och se bara alla kvinnor som går runt i slöja.
Sist ut på festivalen var festivalens egna två kommentatorer, författarna Helena von Zweigbergk och Mustafa Can. Helena von Zweigbergk pekade på att det är svårt att få syn på det uppenbara. Filmerna på festivalen är filmer som hjälper oss att se, menade hon.
Kommentatorerna Mustafa Can och Helena von Zweigbergk sammanfattade sina intryck från de två dagarna. Färgrika tulpaner i lokalerna underströk en av deltagarnas ord om att festivalen har blivit ett säkert vårtecken.
Festivalen arrangerades av Högskolan Dalarna, Studieförbundet Bilda, Sigtunastiftelsen, Film i Dalarna och Filmcentrum.