Etnografin användes länge av franska karibiska författare för att stärka den egna identiteten, men kom under senare hälften av 1900-talet mer och mer att bli en referens för att representera och problematisera kulturmöten i en allt mer moderniserad och globaliserad värld. Detta visar Christina Kullberg i ny avhandling.
Christina Kullberg, universitetslektor i franska vid Högskolan Dalarna, har under våren lagt fram en avhandling i fransk litteratur vid New York University. Hennes avhandling har titeln Fieldwork and Fiction: Ethnography and Literature in the French Caribbean.
I och med detta har hon disputerat två gånger i samma ämne fast på olika avhandlingar och vid olika lärosäten. Den första avhandlingen ägnade hon åt den samtida franskspråkige författaren Patrick Chamoiseau från Martinique, född 1953. Avhandlingen har titeln Espace urbain et écriture des carrefours. Une étude de ’Chronique des sept misères’,’Solibo Magnifique’ et ’Texaco’ de Patrick Chamoiseau och lades fram vid Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet 2006.
Under arbetet med Patrick Chamoiseaus författarskap väcktes hennes lust att gå vidare i studiet av karibiska författare. Hon upptäckte nämligen att flera författare från franska Karibien på olika sätt använder sig av etnografi i sina litterära framställningar. Detta väckte hennes intresse då etnografi av många postkoloniala teoretiker anses vara en kolonial diskurs. (Eftersom man i Frankrike har en annan uppdelning av disciplinen skulle vi dock i svenskt sammanhang nog närmast använda oss av begreppet kulturantropologi i stället för etnografi.)
- Jag visar att franska karibiska författare "tar över" etnografin och omformar den. Och det de använder etnografin till är att artikulera sin egen identitet i motstånd mot kolonialmakten, säger Christina Kullberg. Det som är speciellt är att man använder vita utlänningars traditionella sätt att förklara primitiva samhällen för att i stället belysa den egna kulturen.
Poängen med hennes studie är att den etnografiska referensen förändras under andra hälften av 1900-talet. Den blir en referens genom vilken författare som Édouard Glissant, Patrick Chamoiseau och Ina Césaire, samt etnografer som Richard Price och Michèle-Baj Strobel, problematiserar förhållanden mellan individ och kollektiv, samtiden och det förflutna, jaget och omvärlden.
- Just tanken att använda etnografin för att undersöka kontakter mellan människor och kulturer har visat sig mycket fruktbar. Min studie öppnar ett fält av intressanta kontakter mellan de karibiska öarna, men också mellan Karibien, Europa och resten av Amerika. Det är ett ämne som är väl förtjänt av fortsatta studier, anser jag.
Disputationen ägde rum den 12 maj 2009 vid New York University.
Abstract - in English (pdf)
Text: Anna Hägglund
Foto: Privat
