Festivalen bjöds generöst på förhandsvisning av filmen "Till det som är vackert" som ännu är ett verk i vardande. Här samspråkar filmens producent Helen Ahlsson med Lisa Langseth, som kommer från teatervärlden och med denna långfilm gör sin debut som filmregissör i det större formatet.
Existentiell Filmfestival arrangerades denna gång för åttonde året i rad vid Högskolan Dalarna. Årets temat var: Den lyckade människan. Detta tema hade under förberedelsernas gång alltmer kommit att omges av citattecken, eftersom begreppet alltmer framstod som ett ironiskt uttryck. Om detta berättade Tomas Axelson, primus motor för festivalen, redan i sitt inledningstal.
I progamförklaringen för festivalen anges att festivalen vill utifrån filmupplevelser diskutera samhällsklimat, tidsanda och livsvillkor. Årets tema anknyter till att ekonomisk välfärd paradoxalt nog tycks följas av ökande krav på det lyckade livsprojektet, alltifrån utseendefixering, den perfekta karriären och det sköna hemmet till den lyckliga familjen.
Festivalen, som hölls 14-16 april, arrangerades av Högskolan Dalarna, Studieförbundet Bilda, Sigtunastiftelsen, Film i Dalarna och Filmcentrum.
Regissören Robert Lillhonga menade på ett av seminarierna att man måste våga släppa sin identitet med en dröm. Det är så mycket bättre att satsa på många drömmar i stället för en och att inse att kärleken finns var som helst i livet, mitt i vardagen. Seminariet som ägnades värdighet och misär, följde på filmen "The Wrestler".
Erik Hemmendorff, producent till filmen "De ofrivilliga", kommenterar sin film. Han omges här av Ylva Axelson, psykolog, Isobel Hadley, skribent i bl a Expressen, och Stefan Björnlund, seminariets moderator och student i filmvetenskap. Ylva Axelson ansåg att detta är en film om skam, skamlöshet och grupptryck som man skulle kunna hålla på med en hel termin i psykologutbildningen.
Fredrik Wenzel, regissör och manusförfattare till filmen "Man tänker sitt" medverkade i ett seminarium om konformitet och inre frihet som följde efter filmvisningen. Filmen skildar livet i ett svenskt radhusområde sett genom den 11-åriga Sebastians ögon.
Judith Narrowe, socialantropolog och tidigare lärare vid Högskolan Dalarna, syns här i intensiv diskussion med regissören Robert Lillhonga. Hon och hennes sällskap bestående av Mary Ann Edelstam, också hon tidigare lärare vid Högskolan Dalarna, Mike Holdstock, konsult, och Morton Narrowe uppskattade tillfällena till diskussion. Under festivalen har det för mig pendlat som en jojo upp och ned, sade Morton Narrowe, tidigare överrabbin i Stockholm, som just starkt tagit intryck av filmen "The Wrestler" och menade att diskussionen vid festivalen höll mycket hög klass. Mer kritisk var Mike Holdstock som ansåg att debattklimatet i Sverige skulle må bra av att ha högre i tak.
Jonas Mosskin, som har tagit initiatviet till arrangemanget "Psykologer tittar på film" i Stockholm, var en av festivalreflektörerna och medverkade med sina sammanfattande synpunkter i festivalens avslutning.
Ann-Mari Söhrman Fermelin, lektor vid Göteborgs filmhögskola, och också hon utsedd till festivalreflektör, menade att festivalen är unik, i vart fall i Sverige, genom att man hela tiden under festivalens gång talar om film.
Diskussionen var livlig bland deltagarna också under kaffepauser och måltider. Festivalen hölls i Högskolan Dalarnas lokaler på Mediehuset i Falun.
Årets festival hade ett större inslag av yngre medverkande och dessutom fler kvinnliga medverkande. Ett av nytillskotten var Maria Myhr, mediepedagog vid Film i Dalarna, som bidrog till förberedelsearbetets diskussioner kring temat och som även svarade för uppdraget som moderator på ett av seminarierna.
Text och foto: Anna Hägglund
