Åsa Moberg, Marianne Omne-Pontén och Anna Götlind väckte tankar kring sjuksköterskeyrket idag och i framtiden.
Internationella sjuksköterskedagen den 12 maj uppmärksammades med ett tankeväckande seminarium vid Högskolan Dalarna. Initiativtagare och moderator var Marianne Omne-Pontén, föreståndare för Centrum för klinisk forskning Dalarna, CKF.
Sjuksköterskan, en förening och Florence Nightingale, det var ämnet för ett samtal mellan Åsa Moberg, författare, och Anna Götlind, professor i historia vid Högskolan Dalarna.
Florence Nightingale långt före sin tid
Åsa Moberg, som skrivit boken Hon var ingen Florence Nightingale, visade på kända och okända sidor hos Florence Nightingale. Denna självuppoffrande ängel i människogestalt var i själva verket en engagerad samhällsdebattör som ansåg att möjligheterna till försörjning var viktiga, ja, än viktigare än kvinnors rätt till rösträtt. Hon var så långt före sin tid att hon inte blev förstådd. Först nu verkar det som att vetenskapen börjar komma i kapp henne.
Florence Nightingale intresserade sig för bl.a. filosofi och statistik, det senare på ett så framgångsrikt sätt att hon blev invald i Royal Statistical Society i England och gav prov på nytänkande inom ämnet.
Ska sjuksköterskan ha betalt?
Anna Götlind berättade om sitt uppdrag att ta fram en historieskrivning inför Svensk sjuksköterskeförenings 100-årsjubileum i mars 2010. I detta arbete ägnar hon sig åt att skildra sjuksköterskans utveckling från kall till yrke och vidare till profession. Först på 1960-talet, anser hon, att yrkesrollen framhävdes och fortfarande finns det kvar drag av att sjuksköterskerollen är ett kall, något ”speciellt”, något mer, något annat, än ett yrke.
Sjuksköterskeföreningen har varit starkt drivande i utbildningsfrågor och i stort format sin egen utbildning. En spänning har dock funnits i kåren mellan elitutbildade välbeställda sjuksköterskor och sjuksköterskor på länssjukhusen med kort utbildning och beroende av sitt eget arbete för att klara sin ekonomiska försörjning. Det var inte alls självklart att sjuksköterskeföreningen skulle stå upp för frågan att sjuksköterska skulle vara ett avlönat arbete förrän föreningen efter en inre strid tog steget över till att bli en organisation för också fackliga frågor 1933. Först 1970 fick sjuksköterskorna en lagreglerad arbetstid.
Bilden och självbilden är komplicerad, menar Anna Götlind, och ger ett exempel från dagens dokusåpavärld där sjuksköterskan tilldelas fyra roller: ängeln/hjältinnan, satmaran, våpet och nymfomanen.
Vad kan vi lära?
Vad kan vi och sjuksköterskorna själva idag lära av Florence Nightingale? Vad hon själv skulle ge för råd är inte lätt att säga. Kanske är en lärdom att kallet har ett värde, men bör få en förändrad betydelse? Kanske att sjuksköterskeyrket ska vara både ett kall och väl betalt? Kanske ska man släppa detta med att yrket är så ”speciellt”, eftersom det i vissa avseenden är något som ligger sjuksköterskorna i fatet? Behövs en annan finansieringsmodell i vården? Och sist, men inte minst, bör inte vården dra lärdom av hennes starka betoning av helhetsperspektivet? Detta var några av de funderingar som Åsa Mobergs och Anna Götlinds samtal utmynnade i.
Seminariet var ett samarrangemang mellan Högskolan Dalarna och Centrum för klinisk forskning Dalarna.
